Bockjakt augusti 2011
Jag och pappa intog jaktstugan dagen innan premiären. Att få känna att jaktåret drar igång på allvar är härligt och det märks tom på hundarna att vi inte är i stugan för att ha semester utan nu är det jakt.
Vi dubbelkollade vilka pass det var vi satt upp oss på och sedan planerade vi morgondagen. Det är mycket som ska hinnas med under helgen. Vi ska jaga, plocka svamp, plocka lingon och fylla på foderautomaterna åt vildsvinen. Om vädret är bra blir det också lite vakjakt på vildsvin.
På väg ut till morgonpasset 16/8 gick vi tillsammans. Precis när vi närmar oss mitt pass ser jag honom, medaljbocken. Jag smyger mig närmare och närmare och dimman ligger fortfarande kvar så han anar inget ont. För att utmana ödet ännu lite till så bestämmer jag mig för att gå fram ytterligare några meter.. Han är ungefär 100 meter från mig när jag plöttsligt ser att han inte är ensam. På tegen bredvid står ett smaldjur och tyvärr har hon upptäckt mig... Hon kastar efter några sekunder och tar medaljbocken med sig..
Men nu visste jag att han fanns i området...!
resten av morgonen var lugn. Solen sken och duvorna slog på stycket men inga bockar visade sig..
Det var först på kvällen dag två jag skulle få skjuta.. Redan efter en timme hörde jag ett skott och förstod att pappa fällt en bock från sitt pass. Hans område gränsade till mitt och naturligtvis misstänkte jag att det kunde vara medaljbocken som gått över dit under dagen. Jag satt kvar och var taggad till att skjuta en jag också.. Strax innan solen gick ner såg jag ett rådjur komma ut 200 meter framför mig. Jag tog upp kikaren och såg att det var en fin 6a. Det var en klok och misstänksam gammal bock så han valde att smyga i buskarna och exponerade sig inte i onödan. Jag skymtade honom under 20 minuter utan att komma till skott. Det började mörkna och jag tittade på klockan. Det var bara var fyra minuter tills det blev skjutförbud så jag tog upp bössan och var beredd till att skjuta nästa gång han visade sig. Och det gjorde han.. Han tog steget ut ur buskarna på 180 meter när det var två minuter kvar. Jag siktade och sköt och bocken försvann.
När jag skjutit kom pappa fram och för att vara säker på att hitta bocken i mörkret som då lagt sig bad jag honom gå fram. Jag skulle då kunna dirigera honom till rätt m2 och mycket riktigt där låg bocken, en fin 6a.
Tillbaka vid bilen hade ingen av oss lyckats skjuta medaljbocken och när veckan var slut konstaterade vi att han finns kvar där ute och att vi får ny chans att fälla honom under helgen 1-3 okt då vi jagar med taxen.
