jaktupplevelser

Så är det vår och augusti och jaktpremiären närmar sig! Nu är årets semester också lagt och det blir inte många dagar kvar att ta ut på sommaren när man helst lägger alla 25 på jakt.

Tikka, pappas Slovensky Kopov, är till 99% säkerhet dräktig. Roligt att resan ner till Tyskland och hanen "Hasso Von der Schweinegrube" gav resultat. Han har fina papper och jaktlusten verkar det inte vara fel på; 46 svin på 2 år! Han hade också tagit hem sista kopovprovet i tyskland så han är en superhane!
Går nu allt som det ska så väntas alltså valpar i början av maj. Det är två år sedan förra kullen såg dagens ljus och det ska bli kul att få följa nya små jakthulliganer.

Tikka som valp



Tikka som valp busar med Chilli

Tikka med förra kullen valpar


Dom är ju för söta..

Det blir ingen jakt i helgen. Jag känner inte för att bege mig ut på vägarna i detta vädret för en dags jakt i regn och storm. Vägarna runt Hässleholm och Kristianstad kantas alltid av bilar som hamnat i diket av någon anledning. Är det slumpen eller är vi Skåningar sämre på att köra bil? :) 
I helgen får det bli att dricka glögg och baka lussekatter istället. 
Jag laddar istället inför nästa helg. Jag ska ta en runda till Jaktia imorgon och se om jag hittar några fina kängor att lägga pengar på. Jag ska också köpa ett set med jaktkläder till Anton. Det är ju för sött med barnstorlekarna..

Snart är det helg igen och det innebär som vanligt jakt. Jag kan inte riktgit bestämma mig för var jag ska jaga bara.. Antingen åker jag ner till Skåne för att släppa taxen på marken hemmavid eller så åker jag norrut istället… Jag fick ett sms i början av veckan som bjöd in till kalv, rådjur och rävjakt . Det var ett tag sedan jag träffade gubbarna som jagar på den marken så det hade varit kul men jag blir nog ändå tvungen att tacka nej. Hundägaren i mig säger att jag bör prioritera att släppa taxen.

Nästa helg är det dags att jaga gris igen. Det blir i Mörlunda tillsammans med hela Kopovligan. Nu håller vi tummarna för att vi har mycket gris på marken och ser fram emot härliga ståndskall och ett och annat avlossat skott.

Jag måste hinna ut till skjutbanan innan nästa helg också. Jag kände att  studsaren tog någon cm lågt under älgjakten fast den var väl inskjuten. På älgen gjorde det ingen skillnad på resultatet men det värsta jag vet är att inte känna att bössan går 120% rätt. Speciellt på vildsvinsjakt där det är mindre träffyta och snabba skott. Får väl se om jag behöver ge den ett klick i höjdled eller inte.

Under vildsvinshelgen kommer jag att ha med mig stöd i skogen i form av min kusin, Anton. Det bästa han vet är att få följa med mig ut i skogen men än får han vänt sis sådär 10 år på egen licens. Även om han gillar jakten och man kan se på honom hur han håller andan om det kommer ett djur så är det nog ändå kvällarna i stugan han gillar allra bäst. "Detta är livet" som han säger. Att inte ha tillgång till rinnande vatten, toalett och få värme från gasol är något speciellt för oss alla men främst på en 8-åring. Jag antar att det ligger lite på mitt ansvar att se till att han får följa med ut i skogen och behåller intresset för jakt. Han har varit med när vi jagat rådjur, räv och gris. Gris är galet spännande för dom är så stora, snabba och fula som han uttrycker sig. Sist han var med och jagade gris föll en liten galt så vi håller tummarna för att han har samma inverkan på jakten denna helgen.


Lånar en bild från Jakt och jägre. Kopov jagar gris.

Allt oftare känner jag att jag borde ta tag i det och skaffa en hobby som inte innefattar jakt. Allt för att väga upp all tid man spenderar på att läsa om jakt, prata jakt och naturligtvis jaga. Där emellan ska det lyssnas på andras jakthistorier, pratas hundar och hundträning. :) Det hade kanske varit bra för mig att tänka på något annat än jakt ibland. Nu låter det som om jag är en jaktidiot men jag är ganska övertygad om att jag inte uppfattas som det. De flesta blir väldigt överraskade när de får höra att jag jagar. Det är inget som står i pannan på mig och inget jag i första hand vill bli ihågkommen för heller för den delen. För mig är det inget speciellt, det är bara sån jag är.. Det är tyvärr ganska ofta det händer att man blir ihågkommer för jakten när man bor i storstaden och är en tjej som jagar. "Jaha Josefine, det är hon som jagar va?!". hur kul är det? Jag vill ju bli ihågkommen för den fantastiskt roliga, underbara och fina människa jag är... ja ödmjuk glömde jag ;). Om jag träffar någon för första gången så är det inte min öppningsfras om jag uttrycker mig så. Kommer det på tal och någon visar sig intresserad av vad jag gör berättar jag mer än gärna.
De vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar att jag jagar är nog; "Åhhh hur kan du skjuta de små söta bambisarna..?!" eller "du kan komma hem till oss och skjuta, det går massa rådjur i grannens trädgård!". Vad svarar man på det?. Oftast plockar jag fram mitt gigantiska tålamod och förklarar grundidén med jakt och att jag inte jagar för att få skjuta ihjäl oskyldiga söta små djur osv. Lägger även in att den Svenska lagen sätter stopp för att avlossa vapen i tättbebyggt område om det inte handlar om skyddsjakt (jag kanske inte uttrycker mig riktigt så men ändå..). Oftast blir nog svaret ironiskt eftersom jag med åren har tröttnat på dumma frågor. "Jag älskar att sitta i skogen och bara vänta på att få döda det lilla rådjuret. Jag jagar ju för att få döda annars hade jag aldrig jagat. Jag kommer gärna hem till dig och skjuter de rådjur som går på grannens trädgård. Är det okey om jag tar pass på din veranda?! Skulle det vara att kulfånget inte är det bästa och jag i bästa fall då bara punkterar grannens däck så springer jag och du kan väl bara försöka förklara bort det?!." Ibland blir jag bara trött.. 
När jag träffar nya människor som jag inte delar intresse med så är jag jätteintresserad av att få ta del av den andres intresse och erfarenheter och förhoppningsvis lära mig massor om ett för mig nytt ämne. Alla är inte som jag och det respekterar jag fullt ut. Jag kräver inte att någon annan ska intressera sig för jakt bara för att det är det bästa jag vet men jag begär att dom ska visa respekt för mitt val av intresse. Eller egentligen är det inte bara ett intresse utan en livsstil så genom att visa respekt för att jag jagar vinner man respekt tillbaka. Det är okey att inte tycka om jakt men innebär det att man inte tycker om jägaren?.

Motiveringen att man dödar oskyldiga små djur och målar upp jägaren som hobbydödare fungerar inte heller på mig. Jag har aldrig träffat en jägare som inte är en enorm djurvän! Jag älskar djur och natur och hade jag bott i skogen så hade jag nog haft ett helt zoo.. Well.. åtminstone uppfödning av jakthundar. :) Vi har alltid haft djur i familjen. Allt från en massa hundar, kaniner, Illrar och hjortar.

Nu känner jag att jag helt villade bort mig från ämnet. :)
Anledningen till att jag borde skaffa mig en hobby är att jag blir rastlös när jag inte jagar. Jag behöver vara ute i skogen (och då räknas inte Slottsskogen mitt i Göteborg!!) jag vill känna på kvällen att jag har tagit ut mig under dagen att jag har varit ute i friska luften. Då mår jag bra! Man sover som allra bäst när man har jagat en hel dag. Även om jag drömmer om att ha möjlighet att jaga på heltid så är det inte verkligehet. Jag arbetar 100% på "ett helt vanligt arbete" och det är kanske det som gör att jag blir rastlös när jag inte kan jaga varje helg. Att sitta still är som sagt inte min melodi.
Kanske ska jag ta tag i att bygga mig ett litet torp i skogen mitt i jaktmarken, jag som alltid påstått att jag kan bygga hus.;) Det måste väl vara den ultimata platsen för barn att växa upp på, inte mitt i stan bland bilar och gangstrar. Fast om det någon gång blir ett torp i skogen så ser jag framför mig hur det går några hästar i hagen med vitt staket och jag kan inte så mycket om hästar.. Kanske ska jag bygga en båt eller något istället.. det kan väl inte vara så svårt :) Kan Pippi Långstrump så kan jag!

Typiskt mig att alltid slå på stort.. Varför inte bara köpa ett par löparskor och börja träna?.. Jo för att det är såå tråkigt. Springa runt där utan att jaga en boll eller bli jagad. Vad är då vitsen?.

.. Chilli, min pärla är i form och jag är grymt nöjd. Hon har haft ett riktigt bra år i skogen. Hon har haft bra kondis och har haft jättefina sökrundor. Vissa dagar har hon dock varit lite för het och väckt på lite för gamla slag men samtidigt visar det bara på att hon är sugen på att jaga. När hon fått upp djur har hon låtit som en symaskin i skogen. Tätt fint skall och drev på 1,5-2 timmar. Helt perfekt. Jag har kunnat vissla in henne under drev ( inte varje gång för har det varit ont om djur så har hon varit så nöjd när hon väl får närkontakt att hon inte alls vill till matte). varje gång vi varit i skogen har hon skapat förutsättningar för oss att skjuta varje gång men vi har varit på fel plats vid fel tillfälle och på så sätt inte lyckats fullborda drevet åt henne.

Tikka, pappas hund har varit sjuk under sommaren och hösten. Hon har gått på tabletter ett tag och blev bättre. Tydligen ska detta inte gå att bota utan kan komma tillbaka vid samma tillfälle varje år. Vi får väl se hur det går för henne.. Nu är hon iallafall i form igen och orkar med en hel dag i skogen även om hon inte är lika pigg på söken. Får hon upp djur märker man inte att hon varit sjuk och inte kunnat "vara med på försäsongsträningen". :)
Tanken är att ta valpar efter henne till våren så vi hoppas att hon får behålla formen. Om allt går som det är tänkt ska hon paras med en hane från Tyskland i februari.
I fjol fick hon en kull små fina valpar och förhoppningen är att resultatet ska bli lika bra denna gången. Hennes valpar har visat sig var alika vassa i skogen som mor sin. Förutsättningarna skiljer sig för hundarna, vissa har möjlighet att jaga varje dag och andra mer sällan men alla har gått jaktprov med lysande resultat. Den 17-18/12  har pappa bjudit in alla hundarna till vår mark i Småland för att jaga gris vilket ska bli spännande. jag har inte sett hennes valpar sedan jag dagen innan dom skulle hämtas låg och pussade på dom på golvet.
Jag försökte para min tax i samma veva som vi parade Tikka men det fungerade inte alls. vi provade med två olika hanar men hon ville inte alls utan gav friarna en omgång istället.. Tråkigt för det hade varit riktigt kul att ta valpar efter en så duktig jakthund. Huvudsaken är dock att hon får som hon vill och det fick hon ju. :)

Jag ser nu fram emot nästa jaktår då det är Saga som ska inskolas på riktigt i skogen. Hon är sex månader och såå duktig. Hon lyder som ingen annan hund gjort vid den åldern och blir som tokig när hon får leka med älg-och vildsvinsklövar. Hon är väldigt tuff och det gäller att vara bestämd och klar med vad man vill när man arbetar med henne. Det ser verkligen lovande ut !





Tikka



Tikka



Tikkas valpar



Chilli


Saga myser med Tikka och Chilli i jaktstugan


chilli är riktigt sugen på att jaga..

Vindstilla, kallt och klart väder. Med andra ord en fantastisk jakthelg! Taxen var på ett lysande jakthumör på lördagen och dreven hördes jättebra. Vi satt alla och njöt av hennes fina drev. Hon fick upp djur i varje såt men vi kom aldrig till skott. Vi fick se djuren ett par gånger men det var allt. Visst är det väl konstigt att man kan tycka att det är så härligt att bara sitta där i skogen och lyssna..

Vi avslutade lördagen med ett par släpp av Tikka, Kopoven. Hon fick inte upp någonting… Älgarna och grisarna verkar vara som bortblåsta men nu har dom slagit majsen på fälten så snart är dom nog i skogen igen.  Söndagen bjöd på lika fint väder och när taxen fick på sig jakthalsbandet var det som värken och tröttheten hon borde ha från dagen innan var helt borta. Jag tog med henne och lät henne söka ut på samma område där jag sköt en bock för henne 2 okt. Hon väckte lite ojämnt och vi förstod snart att det var älg eller gris som varit på hygget under natten. Jag styrde henne förbi det området där jag misstänkte att dom skulle stå om dom var kvar i området innan jag lät henne söka ut på nytt. Det dröjde inte länge innan hon väckte och snar var drevet igång igen. Denna gången hade hon ett väldigt tätt skall men det lät som om det stod stilla på ungefär samma plats hela tiden. Efter några minuter hörde jag ett skott och det visade sig vara BP som skjutit en räv som försökte lämna såten. Vi misstänkte direkt att det var denna hon drivit men vi avvaktade ifall det var en stänkräv. Efter ytterligare 10 min släppte taxen och sökte sig tillbaka mot mig. Nu kunde vi konstatera att det var räven hon drivit, annars skulle hon aldrig släppt. När vi kom fram mot platsen där hon släppte såg vi att slagen gick ut mot vattnet och det var antagligen därför hon släppte…

Hon fick sedan själv gå fram till räven där den låg och fast hon inte slutfört drevet  så var hon väldigt nöjd. Resten av dagen bjöd på fler fantastiska drev men mer sköt vi inte denna helgen..

Nu inväntar vi grisjakten som står näst på tur i slutet av november.

 





Andra måndagen i oktober innebär älgjakt! Tilldelningen var god med 7 vuxna och fritt kalv. Restriktionerna gällde tjurar upp tom 4 taggar. Ändå började veckan ganska trögt. Vi hade väldigt många älgobservationer under jaktens första dag men det var först under dagens sista drev som årets första älg sköts - en kviga. Med sig hade hon en fredad 4-taggare som på hagelhåll passerade passskytten bredvid.

Tisdagen bjöd inte på lika många observationer men nu kände vi nog alla mer eller mindre att det det skulle släppa och att det skulle falla ett par älgar under dagen. Hundarna arbetade på bra men tyvärr gick drevdjuren ut ur såten eller också var det fredade tjurar som lugnt och fint visade sig för passkyttarna. Vi skulle även på tisdagen få vänta till dagens sista drev innan veckans andra älg, också detta en kviga, trillade. Det var pappas Slvensky Kopov Tikka som fick slag och strax var drevet i full gång. Vi fick höra på radion att drevet var på väg ut mot vägen där jag och några av de andra hade tagit pass. Jag hade ett fint vägpass men jag visste redan när jag drog passet att det skulle vara snabba beslut och snabba skott som skulle gälla. Precis så blev det. Jag hann inte mer än att resa mig upp innan kvigan stormar ut ur granet 10 meter framför mig. Allt gick fort och när det bara är vägen mellan mig och kvigan får hon syn på mig och tvärstannar. Jag kunde höra hennes klövar bromsa bort mossan från stenen under henne. Hon stirrade rakt på mig, vek öronen bakåt och försökte lukta sig till vem jag var. Jag hade fortfarande inte fått upp bössan men insåg att det var nu eller aldrig. När hon lyfte upp huvudet kastade jag upp bössan och sköt henne i stickhålet. Det är inte ofta man skjuter älg med "hagelskott".

Onsdagen gick ganska obemärkt förbi och ingen älg trillade.

på torsdagen skulle vi precis avsluta veckans sista drev då jag fick tjur och kviga i pass. Även denna gången hade jag dragit ett vägpass men nu hade jag 40 meter ner till björket på andra sidan vilket gav fler sekunder att se djuren innan skott.  Många i jaktlaget hade "gett upp" och varit tvugna att arbeta eller också hade dom andra marker dom skulle avsluta älgjaktsveckan på. Vi hade tidigare sett en kviga smyga in i såten så vi bestämde trots manfall att ge det ett försök. Efter det att jaktledaren gått genom vilka pass som skulle intas blev det två drevkarlar kvar. Till en början kunde jag inte höra drevkedjan men när dom klev över bergsknallen hörde jag ett högt "WEHOO" och när ekot lagt sig hörde jag knaket från skogen.. När jag först skymtade djuren var jag säker på att det var ko och kalv då tjuren var nästan dubbelt så stor som kvigan. När djuren strax därpå kom ut ur slöjet insåg jag att det var en tjur.. en stor tjur! Skjutförbudet på tjurar med 4 eller färre taggar medförde att jag började räkna men jag insåg ganska snabbt att jag kunde sluta och den var mycket större än så.
Sekunder senare fick skogens konung bita i gräset. Det visade sig att det var en udda 18-taggare jag precis fällt. Det blev min andra älg under ett par dagar och en fantastisk avslutning på veckan!"

Pappa har för året inskaffat en ny valp av samma ras som den han redan har - Slovensky Kopov. Saga som bara är 4 månader var framme och luktade och bet i älgarna. Roligt att hon direkt förstod vad som gällde.

Så var det 1/10 och äntligen dags att släppa taxen. På lördagen fick vi lyssna på 2 härliga drev men tyvärr kom inte drevdjuret i pass. Dagen efter bestämde vi oss för att gå samma såt igen då vi visste att det fanns rådjur. Jag satte pejlen på hunden och laddade bössan. 100 meter in i såten kopplade jag loss och gav order ”ut och sök!” Hon hade fantastiska sök båda dagarna och det var roligt att se att även hon var riktigt jaktsugen. Efter 250 meter kom vi ut på hygget som ligger längst ut på den udde vi jagade av. Där ute började Chilli väcka och jag sjönk ner intill en gran och skruvade på rödpunkten. När hon sedan började driva och det täta skallet ekade fint i skogen började jag avancera liteeftersom jag fortfarande inte nått den höjd på hygget där jag misstänkte att drevdjuret skulle komma. Väl uppe på höjden hör jag drevet närma sig och ser två horn komma mot mig  i slyet. Jag tar upp bössan och bocken hinner inte mer än att komma upp för krönet förrän det smäller.

Det är alltid extra roligt att skjuta årets första rådjur för sin tax efter ett fint sök och ett tätt och buktande drev.

Jag och pappa intog jaktstugan dagen innan premiären. Att få känna att jaktåret drar igång på allvar är härligt och det märks tom på hundarna att vi inte är i stugan för att ha semester utan nu är det jakt.
Vi dubbelkollade vilka pass det var vi satt upp oss på och sedan planerade vi morgondagen. Det är mycket som ska hinnas med under helgen. Vi ska jaga, plocka svamp, plocka lingon och fylla på foderautomaterna åt vildsvinen. Om vädret är bra blir det också lite vakjakt på vildsvin. 
På väg ut till morgonpasset 16/8 gick vi tillsammans. Precis när vi närmar oss mitt pass ser jag honom, medaljbocken. Jag smyger mig närmare och närmare och dimman ligger fortfarande kvar så han anar inget ont. För att utmana ödet ännu lite till så bestämmer jag mig för att gå fram ytterligare några meter.. Han är ungefär 100 meter från mig när jag plöttsligt ser att han inte är ensam. På tegen bredvid står ett smaldjur och tyvärr har hon upptäckt mig... Hon kastar efter några sekunder och tar medaljbocken med sig..
Men nu visste jag att han fanns i området...!
resten av morgonen var lugn. Solen sken och duvorna slog på stycket men inga bockar visade sig..

Det var först på kvällen dag två jag skulle få skjuta.. Redan efter en timme hörde jag ett skott och förstod att pappa fällt en bock från sitt pass. Hans område gränsade till mitt och naturligtvis misstänkte jag att det kunde vara medaljbocken som gått över dit under dagen. Jag satt kvar och var taggad till att skjuta en jag också.. Strax innan solen gick ner såg jag ett rådjur komma ut 200 meter framför mig. Jag tog upp kikaren och såg att det var en fin 6a. Det var en klok och misstänksam gammal bock så han valde att smyga i buskarna och exponerade sig inte i onödan. Jag skymtade honom under 20 minuter utan att komma till skott. Det började mörkna och jag tittade på klockan. Det var bara var fyra minuter tills det blev skjutförbud så jag tog upp bössan och var beredd till att skjuta nästa gång han visade sig. Och det gjorde han.. Han tog steget ut ur buskarna på 140 meter när det var två minuter kvar. Jag siktade och sköt och bocken försvann.

När jag skjutit kom pappa fram och för att vara säker på att hitta bocken i mörkret som då lagt sig bad jag honom gå fram. Jag skulle då kunna dirigera honom till rätt m2 och mycket riktigt där låg bocken, en fin 6a.

Tillbaka vid bilen hade ingen av oss lyckats skjuta medaljbocken och när veckan var slut konstaterade vi att han finns kvar där ute och att vi får ny chans att fälla honom under helgen 1-3 okt då vi jagar med taxen.

Taxen CHILLI och Slovensky Kopoven TIKKA

Chilli driver rådjur och Tkka jagar älg, gris och räv.

Saga är det nya tillskottet men henne har jag tyvärr ingen bild på just nu.. kommer inom kort! Även hon är av rasen Slovensky Kopov och om allt går som det är tänkt kommer hon att jaga älg, gris och räv nästa år.

Jag lever och andas jakt och önskar att jag hade möjlighet att spendera all min til ute i skogen med hund och bössa. Tyvärr fungerar det inte förrän den dag jag vinner alla mina miljoner.
Man pappa har alltid jagat och sedan jag hade blöja har jag varit honom hack i häl i skogen. Om det så har handlat om att plocka svamp, ge valparna skogsvana eller jaga älg har inte spelat någon roll utan jag har tagit på mig stövlarna och följt med honom ut. Resten av familj och släkt är måttligt intresserade av jakt men äter mer än gärna det vi har med oss hem. Jakten har blivit min och pappas grej och även om jag också jagar med andra jaktlag så är det när jag jagar med pappa jag uppskattar jakten som mest. Vi är precis likadana pappa och jag - Bara vi får jaga mår vi bra!
Mitt första rådjur sköt jag när jag skulle fylla 8 år och sedan dess har det blivit ganska många. Första älgen trillade år 2000, det år då jag för första gången fick sitta själv på älgpass med min studsare (Husqvarna 7x64 som pappa gjort till mig). 

Jag konstaterar varje år att jaktåret inte är tillräckligt långt..


En dröm har ,så länge jag minns, varit att ha möjligheten arbeta med jakt och viltvård. Det finns så fantastiskt mycket att lära kring jakt och viltvård och jag är otroligt ödmjuk inför min roll som jägare och jag lär mig nya saker varje gång jag är i skogen. Det går aldrig att förutse en jaktdag för det blir aldrig exakt som man tänkt sig och i det finner jag en stor charm.