Ödmjuk..
Kusinen har varit med mig på jakt några gånger och i år har han sagt att han vill följa med på älgjakten. Det är skillnad på att ha med honom under rådjursjakten och att ha med honom under flera dagar på älgjakt så vi får se hur det går. Under älgjakten går jag ofta i drev och med hund och då är det viktigt att det finns någon annan som ställer upp och som känner sig trygg med att ha med sig honom på pass. Tillåter terrängen det så har jag gärna med honom så att han får se och höra hunden, det tycker han är spännande men han blir trött i dom små benen så en- två såter funkar kanske sen får det bli vila och att sitta på pass istället. Jag går visserligen alltid med hund under rådjursjakten också men det är skillnad. Det går inte riktigt att jämföra en Slovenský Kopov med en tax i skogen :). Jag är jätteglad att kusinen är intresserad av jakten och vill följa med mig ut. Det är nyttigt både för honom och för mig. Han lär sig mycket om djur och natur och blir otroligt medveten om hur jag beter mig i skogen och vad jag vill föra vidare till honom.
Jag är kanske inte den mest ödmjuka tjejen man träffar på i vårt avlånga land men är det något jag är enormt ödmjuk emot så är det jakten och djuren. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ta del av allt som det ger.
Skogen har satt sina spår..
Min bror fastnade aldrig riktigt för jakten utan följde till en början med för att storasyster var med. Fiske blev det han idag brinner för.. Mamma är den i familjen som faktiskt är helt ointresserad av själva jakten och nöjer sig med att ta hand om köttet pappa kommer hem med. Hon följer mer än gärna med honom till jaktstugan en helg eftersom hon uppskattar naturen och lugnet. Då plockas det svamp och lingon, paddlas kanot och grillas. Hon brukar skratta och berätta om den enda gången pappa fick med henne ut i skogen under jakt. Pappa hade spelat fotboll och brutit benet men det var ju bockpremiär så han övertalade mamma att packa in honom, gips och gevär i bilen och köra ut honom till skogen. Ja om jag inte minns fel hjälpte hon t.o.m. honom ut till passet och när det blev mörkt var hon där och hämtade honom igen. Det var på den tiden dom var nykära, säger mamma :).
När det kommer till mig själv har jag tidigare varit enormt mån om att jakten är ”min grej” när jag träffat någon. Jag vet många som är emot det här med ”egentid” i ett förhållande och ser det som en flykt. Jag kan förstå tanken men håller inte alls med. För mig är det absolut ingen flykt men jag tycker att man, utan förbehåll, ska låta den andra ta ansvar för sin tid och sina prioriteringar. Jag skulle inte komma på tanken att ge någon dåligt samvete för att ett intresse tar tid, istället skulle jag vara glad för att det fanns ett intresse som den andra brinner för och det gör väl att jag vill ha samma trygghet tillbaka. Idag ser jag inte lika krasst på detta med att ha mitt intresse ”ifred” som jag gjorde tidigare utan har insett att det handlar om att träffa någon där man gärna tar del av varandras intressen utan att vara mitt i smeten. Att känna efter, backa undan och respektera. Viktigast är att på kvällen bry sig om hur den andras dag har varit.
Sommar i Småland
Enligt SMHI ska det nu äntligen bli sol där nere i helgen. I en veckas tid har dom bara visat svarta moln och regn. Enligt andra som varit där ska det vara otroligt mycket mygg och bromsar i skogen. Får noga planera in bygget av torn efter klockslag och väderlek känner jag annars blir man väl sönderstucken när man går där i skogen och svettas.
Det verkar som om regnkaoset som har drabbat Småland har satt sina spår även vid stugan. I vanliga fall ligger stugan 5-6 meter från vattnet men nu är vattnet uppe vid altanen. Det är inte säkert att man känner igen det riktigt när man kommer dit. En sak som är säkert däremot är att grispasset som tidigare var på altanen får flyttas upp i skogen im inte vattennivån hinner sjunka undan.
Time will tell.
Vår..
Så är det vår och augusti och jaktpremiären närmar sig! Nu är årets semester också lagt och det blir inte många dagar kvar att ta ut på sommaren när man helst lägger alla 25 på jakt.
Tikka, pappas Slovensky Kopov, är till 99% säkerhet dräktig. Roligt att resan ner till Tyskland och hanen "Hasso Von der Schweinegrube" gav resultat. Han har fina papper och jaktlusten verkar det inte vara fel på; 46 svin på 2 år! Han hade också tagit hem sista kopovprovet i tyskland så han är en superhane!
Går nu allt som det ska så väntas alltså valpar i början av maj. Det är två år sedan förra kullen såg dagens ljus och det ska bli kul att få följa nya små jakthulliganer.
Tikka som valp
Tikka som valp busar med Chilli
Tikka med förra kullen valpar
Dom är ju för söta..
Denna vind..
I helgen får det bli att dricka glögg och baka lussekatter istället.
Jag laddar istället inför nästa helg. Jag ska ta en runda till Jaktia imorgon och se om jag hittar några fina kängor att lägga pengar på. Jag ska också köpa ett set med jaktkläder till Anton. Det är ju för sött med barnstorlekarna..
jakt eller jakt i helgen
Snart är det helg igen och det innebär som vanligt jakt. Jag kan inte riktgit bestämma mig för var jag ska jaga bara.. Antingen åker jag ner till Skåne för att släppa taxen på marken hemmavid eller så åker jag norrut istället… Jag fick ett sms i början av veckan som bjöd in till kalv, rådjur och rävjakt . Det var ett tag sedan jag träffade gubbarna som jagar på den marken så det hade varit kul men jag blir nog ändå tvungen att tacka nej. Hundägaren i mig säger att jag bör prioritera att släppa taxen.
Nästa helg är det dags att jaga gris igen. Det blir i Mörlunda tillsammans med hela Kopovligan. Nu håller vi tummarna för att vi har mycket gris på marken och ser fram emot härliga ståndskall och ett och annat avlossat skott.
Jag måste hinna ut till skjutbanan innan nästa helg också. Jag kände att studsaren tog någon cm lågt under älgjakten fast den var väl inskjuten. På älgen gjorde det ingen skillnad på resultatet men det värsta jag vet är att inte känna att bössan går 120% rätt. Speciellt på vildsvinsjakt där det är mindre träffyta och snabba skott. Får väl se om jag behöver ge den ett klick i höjdled eller inte.
Under vildsvinshelgen kommer jag att ha med mig stöd i skogen i form av min kusin, Anton. Det bästa han vet är att få följa med mig ut i skogen men än får han vänt sis sådär 10 år på egen licens. Även om han gillar jakten och man kan se på honom hur han håller andan om det kommer ett djur så är det nog ändå kvällarna i stugan han gillar allra bäst. "Detta är livet" som han säger. Att inte ha tillgång till rinnande vatten, toalett och få värme från gasol är något speciellt för oss alla men främst på en 8-åring. Jag antar att det ligger lite på mitt ansvar att se till att han får följa med ut i skogen och behåller intresset för jakt. Han har varit med när vi jagat rådjur, räv och gris. Gris är galet spännande för dom är så stora, snabba och fula som han uttrycker sig. Sist han var med och jagade gris föll en liten galt så vi håller tummarna för att han har samma inverkan på jakten denna helgen.
Lånar en bild från Jakt och jägre. Kopov jagar gris.
Vad gör man när man inte jagar..
Allt oftare känner jag att jag borde ta tag i det och skaffa en hobby som inte innefattar jakt. Allt för att väga upp all tid man spenderar på att läsa om jakt, prata jakt och naturligtvis jaga. Där emellan ska det lyssnas på andras jakthistorier, pratas hundar och hundträning. :) Det hade kanske varit bra för mig att tänka på något annat än jakt ibland. Nu låter det som om jag är en jaktidiot men jag är ganska övertygad om att jag inte uppfattas som det. De flesta blir väldigt överraskade när de får höra att jag jagar. Det är inget som står i pannan på mig och inget jag i första hand vill bli ihågkommen för heller för den delen. För mig är det inget speciellt, det är bara sån jag är.. Det är tyvärr ganska ofta det händer att man blir ihågkommer för jakten när man bor i storstaden och är en tjej som jagar. "Jaha Josefine, det är hon som jagar va?!". hur kul är det? Jag vill ju bli ihågkommen för den fantastiskt roliga, underbara och fina människa jag är... ja ödmjuk glömde jag ;). Om jag träffar någon för första gången så är det inte min öppningsfras om jag uttrycker mig så. Kommer det på tal och någon visar sig intresserad av vad jag gör berättar jag mer än gärna.
De vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar att jag jagar är nog; "Åhhh hur kan du skjuta de små söta bambisarna..?!" eller "du kan komma hem till oss och skjuta, det går massa rådjur i grannens trädgård!". Vad svarar man på det?. Oftast plockar jag fram mitt tålamod och förklarar att jag inte jagar för att få skjuta ihjäl oskyldiga söta små djur osv.Förklarar också att jag inte får avlossa skott i tättbebyggt område om det inte handlar om skyddsjakt .. Tyvärr är det många som inte förstår vad det handlar om.
När jag träffar nya människor som jag inte delar intresse med så är jag jätteintresserad av att få ta del av den andres intresse och erfarenheter och förhoppningsvis lära mig massor om ett för mig nytt ämne. Alla är inte som jag och det respekterar jag fullt ut. Jag kräver inte att någon annan ska intressera sig för jakt bara för att det är det bästa jag vet men jag begär att dom ska visa respekt för mitt val av intresse. Eller egentligen är det inte bara ett intresse utan en livsstil så genom att visa respekt för att jag jagar visar men mig respekt. Det är okey att inte tycka det är okey jakt men måste det innebära det att man inte tycker om jägaren?.
Motiveringen att man dödar oskyldiga små djur och målar upp jägaren som hobbydödare fungerar inte heller på mig. Jag har aldrig träffat en jägare som inte är en enorm djurvän! Jag älskar djur och natur och hade jag bott i skogen så hade jag nog haft ett helt zoo.. Well.. åtminstone uppfödning av jakthundar. :) Vi har alltid haft djur i familjen. Allt från en massa hundar, kaniner, Illrar och hjortar.
Nu känner jag att jag helt villade bort mig från ämnet. :)
Anledningen till att jag borde skaffa mig en hobby är att jag blir rastlös när jag inte jagar. Jag behöver vara ute i skogen (och då räknas inte Slottsskogen mitt i Göteborg!!) jag vill känna på kvällen att jag har tagit ut mig under dagen, att jag har varit ute i friska luften. Jag behöver jobba med kroppen, då mår jag bra! Man sover som allra bäst när man har jagat en hel dag. Även om jag drömmer om att ha möjlighet att jaga på heltid så är det inte verkligehet. Jag arbetar 100% på "ett helt vanligt arbete" och det är kanske det som gör att jag blir rastlös när jag inte kan jaga varje helg. Att sitta still är som sagt inte min melodi.
Kanske ska jag ta tag i att bygga mig ett litet torp i skogen mitt i jaktmarken, jag som alltid påstått att jag kan bygga hus.;) Det måste väl vara den ultimata platsen för barn att växa upp på, inte mitt i stan bland bilar och gangstrar. Fast om det någon gång blir ett torp i skogen så ser jag framför mig hur det går någrafår och hästar i hagarna med vita staket. Jag vet inte var jag fått det ifrån för jag kan inte något om vare sig får eller hästar men jag får väl ta hjälp av någon som kan..
Typiskt mig att alltid slå på stort.. Varför inte bara köpa ett par löparskor och börja träna?
