jaktupplevelser

.. närmare bestämt två st.
Det var en fin morgon den 16e, vindstilla med dagg i gräset och ännu finare blev det sen när solen gick upp och dimman la sig över täppan. När jag satt mig till rätta i tornet spanade jag av ytterligare en gång över täppan innan jag lockade ett par ggr med Buttalon.
Efter 20 min var det äntligen något som rörde sig i gräset på andra sidan.. jag tog upp kikaren i hopp om att få se den stora returbocken med långa böjda horn vilken jag visste höll till i området men det var alldeles stilla.. Jag lockade ytterligare en gång och då reste sig två röda öron ut gräset och två rävögon riktades åt mitt håll. Han fintade med huvudet ett par gånger för att vara säker på att det inte skulle vara farligt att närma sig lätet.. Ännu en gång lockade jag och med det övertygade jag räven om att hunger går före rädsla, han fokuserade och tog kurs rakt mot mig. Det var en stor fin räv och jag tog upp bössan. När han stannade till på 40 meter tryckte jag och räven försvann i det höga gräset.
Bara 30 minuter senare gav locken ytterligare resultat, plötsligt stod rådjuret där, tittade på mig och sträckte på halsen. Vinden snurrade och jag förstod att det gällde att ta ett snabbt beslut. Jag tog upp handkikaren och såg att det var en liten spets. Summerade morgonen till en räv och en liten bock.

På kvällen hade jag lite svårt att hitta pass då det antingen var helt fel vind eller så pass uppväxt att det skulle vara en omöjlighet att komma till ett bra skott. Till slut bestämde jag mig för att sätta mig i ytterligare ett torn, denna gången på andra sidan marken. Jag hade bara suttit där en timme när det kommer ut ett djur på 55-60 meter. Jag slänger en blick och ser inga horn. Djuret går kvar på hygget men blir efter ett tag mer och mer orolig, sträcker på halsen och tittar flera gånger ut över hygget. Jag förstår att det finns fler djur där ute. Då hygget är stort och kuperat så chansar jag på att locka två ggr med buttalon. Min förhoppning vara att den förmodade revirbocken skulle tro att det var hondjuret och svara på locken genom att komma närmare. Precis så blev det…

Jag såg ett djur på 200 meter som sprang i full karriär rakt mot mig. När djuret stannade till försökte jag se om det var en bock och hur hornen såg ut men det var för långt håll för att se .. Denna gången skulle det vara en 6-taggare som skulle bita i gräset, det hade jag bestämt. Djuret satte ännu en gång fart rakt mot mig och jag tog upp bössan för att vara skjutklar. Jag såg att han sprang i en dal och att jag inte skulle få chans till ett bra skott förrän han kom upp därifrån och då skulle han vara 15 meter från det andra djuret och inte mer är 35-40 meter från tornet där jag satt. Jag la an och höll precis där jag trodde att han skulle komma upp.. Ett par sekunder senare kommer han springande och tvärstannar när han kommer runt en sten och får syn på det andra djuret. Jag hinner se att det är en fin 6a och trycker av, bocken säckar ihop i gräset och det andra djuret står förvånat kvar och undrar vad som händer. Jag tar upp handkikaren för att se om jag kan se hornen. Gräset är för högt på hygget och jag tittar istället på det andra djuret och ser till min förvåning att även detta har horn. Det jag hela tiden trodde var ett smaldjur var alltså en bock, en ungbock med spetsar på ett par centimeter. Då slår det mig hur mycket man faktiskt får vara med om i skogen och hur mycket man lär sig av djur och natur under ett jaktpass om man är uppmärksam.
Efter ett par minuter är jag så nyfiken på hornen att jag klättrar ner och går bort för att ta ur bocken och dra upp den till vägen. Jag kan bara konstatera att det var hyfsade horn, som visade sig mäta 32 cm. kul att det finns så fina bockar i skogen!

Detta fick bli sista passet och nu ser vi fram emot att skjuta fler fina bockar när det är dags att släppa taxen!