jakten är igång..
Årets jakt är igång...
251,80 poäng
Ödmjuk..
När jag var liten och pekade på ett av alla horn som sitter på väggen i mammas och pappas källare tyckte jag alltid att det var otroligt imponerande att pappa kunde berätta exakt hur och när han fällt djuret. Idag vet jag att man faktiskt minns precis alla djur, hur man kommit till skott och på vilket pass man fällt det. Det spelar ingen roll om man fällt fem djur under samma pyrschdag eller om man fällt ett djur efter ett bra hundjobb. Alla jaktdagar sätter sig och nu är det jag som berättar om mina horn för kusinen på 10 år.
Kusinen har varit med mig på jakt några gånger och i år har han sagt att han vill följa med på älgjakten. Det är skillnad på att ha med honom under rådjursjakten och att ha med honom under flera dagar på älgjakt så vi får se hur det går. Under älgjakten går jag ofta i drev och med hund och då är det viktigt att det finns någon annan som ställer upp och som känner sig trygg med att ha med sig honom på pass. Tillåter terrängen det så har jag gärna med honom så att han får se och höra hunden, det tycker han är spännande men han blir trött i dom små benen så en- två såter funkar kanske sen får det bli vila och att sitta på pass istället. Jag går visserligen alltid med hund under rådjursjakten också men det är skillnad. Det går inte riktigt att jämföra en Slovenský Kopov med en tax i skogen :). Jag är jätteglad att kusinen är intresserad av jakten och vill följa med mig ut. Det är nyttigt både för honom och för mig. Han lär sig mycket om djur och natur och blir otroligt medveten om hur jag beter mig i skogen och vad jag vill föra vidare till honom.
Jag är kanske inte den mest ödmjuka tjejen man träffar på i vårt avlånga land men är det något jag är enormt ödmjuk emot så är det jakten och djuren. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ta del av allt som det ger.
Kusinen har varit med mig på jakt några gånger och i år har han sagt att han vill följa med på älgjakten. Det är skillnad på att ha med honom under rådjursjakten och att ha med honom under flera dagar på älgjakt så vi får se hur det går. Under älgjakten går jag ofta i drev och med hund och då är det viktigt att det finns någon annan som ställer upp och som känner sig trygg med att ha med sig honom på pass. Tillåter terrängen det så har jag gärna med honom så att han får se och höra hunden, det tycker han är spännande men han blir trött i dom små benen så en- två såter funkar kanske sen får det bli vila och att sitta på pass istället. Jag går visserligen alltid med hund under rådjursjakten också men det är skillnad. Det går inte riktigt att jämföra en Slovenský Kopov med en tax i skogen :). Jag är jätteglad att kusinen är intresserad av jakten och vill följa med mig ut. Det är nyttigt både för honom och för mig. Han lär sig mycket om djur och natur och blir otroligt medveten om hur jag beter mig i skogen och vad jag vill föra vidare till honom.
Jag är kanske inte den mest ödmjuka tjejen man träffar på i vårt avlånga land men är det något jag är enormt ödmjuk emot så är det jakten och djuren. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ta del av allt som det ger.
Älgjakt med fint slut
Jag ser år efter år fram emot älgjakten med förhoppning om att den största och finaste tjuren jag sett ska visa sig. Jag vill inte tro att gubbarna i laget har rätt, att jag redan har skjutit min drömtjur och att jag har fyllt min kvot. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det faktiskt var jag som fick fälla den fina tjuren men jag hoppas att det någonstans finns en lite större med lite fler taggar. Hornet hänger i källaren hos mina föräldrar (nej jag har inte klätt väggarna i lägenheten med horn, det får räcka att jag har vapenskåpet i sovrummet) och varje gång jag går ner där kommer jag på mig själv med att tänka ”oj vad stort det är!” :) Jag tyckte att min första tjur på udda-8 var stor men udda-18 är udda-18 hur man än vänder och vrider på det. Jag minns knappt hur det gick till när jag fällde den ändå minns jag precis allt. Allt hände så fort ändå gick det som i slowmotion. Det enda jag hade kunnat önska mig mer är att jag fått fälla den för hunden, då hade allt varit helt perfekt.
2013 var ett trögt älgår. Tyvärr hade fjolårets avskjutning satt större spår än vad man först trodde. Det hade fallit en del hondjur och dubbelkalvar på grannmarkerna samtidigt som trafiken tagit ett gäng älgar. Det går inte att förbise det faktum att det spelar stor roll om man skjuter en ko (som tas som kviga efter att två kalvar skjutits bort) eller om man skjuter en kviga. Man påverkar älgstammen mer än man tror och jag tycker att det är viktigt att man som enskild jägare fattar ett klokt beslut utifrån moral och förnuft när kon kommer där ensam i skogen. Det är fortfarande en ko.. Allt detta gjorde att vi hade en riktigt svårjagad älgjakt. Flera gånger övervägde vi att lägga ner men vi har ett ansvar inför kommande år att fullfölja och det viktiga är att skjuta efter vår kvotering.
Det fanns inte mycket älg i skogarna i oktober men desto fler grisar och det var också när jag sköt på en gris som min första bom kom.
Jag hade ett bra pass i ett torn utmed en väg. Jag visste att fanns det djur skulle dom mest troligt välja att gå över just där. Så blev det, han valde att passera och försvinna in i skogen på andra sidan.. Jag såg mellan buskarna att den lille galten var på väg att passera vägen. Han stannade till precis i vägkanten och vädrade. Han lyckas kasta precis när jag trycker av så kulan tar över. Grisen gjorde en kullerbytta och försvann. Det kändes som en bom och reaktionen tydde på att han bara blivit rädd när han kände lufttrycket efter kulan. Vi fick naturligtvis släppa hund på galten för att vara säkra på att den inte var påskjuten. Det är aldrig kul som skytt när det blir eftersök.. Det är ingen i jaktlaget som tycker att det är kul eftersom det tar enormt mycket tid och händer det så händer det lagom till lunch när alla är hungriga. Det är ingen som tycker det är spännande men ett eftersom är självklart. Vi släppte den mest rutinerade Kopoven på spåret och vi kunde se på GPSen att det gick spikrakt iväg. Det fanns ingenting som tydde på att grisen blivit träffad varken på skottplatsen, av reaktionen och inte heller på grisens sätt att röra sig i skogen därefter. Vi satte runt en gång men när grisens löpa gick rakt genom även den såten så blåste jaktledaren av. Jag har tänkt mycket på det skottet, spelat det fram och tillbaka i huvudet. Det grämer mig att jag faktiskt hade kunnat skadeskjuta honom. Jag vet att det är omöjligt att vara jägare hela livet utan att ha en bom på sitt samvete och det är, som jag skrev tidigare, tur att jag inte skadesköt.
Jag fick ytterligare en skottchans på en gris på fullt löp under veckan men valde klokt nog att avstå. I det läget misstänker jag att jag hade tänkt en hundradel för länge innan jag tryckt av och då är risken för ett skott som träffar långt bak överhängande. Veckans klokaste beslut.
En annan i jaktlaget tog också ett mycket snabbt och bra beslut under sista dagen. Vi visste att en ko hade blivit ihjälkörd av tåget veckan innan och att det fanns en chans att det gick en eller två ensamma kalvar på vår mark. Vi visste alla att det gällde att fälla dom direkt om vi fick syn på dom. Dom skulle inte klara sig utan kon, inte när dom var så små.
Killen som sköt fick passet bredvid mig, jag fick ett generalpass för gris och han fick ett pass uppe på en ås. Jag får en gris på mig som jag inte får skottmöjlighet på men jag rapporterar i radion att det är grisar med i drevet och bara sekunder senare smäller det från hans pass. Först en smäll, sen en till. Bra, där föll en vuxen (han är en bra skytt och använder sällan mer än ett skott) hann jag tänka men då hördes en smäll till vilket gjorde att jag istället blev säker på att det var en kull grisar som gått upp till hans pass och att det var en stänkgris som passerat mig. Jaktledaren blåste av jakten och meddelade att vi skulle samlas uppe hos skytten. Jag packade ihop och var först uppe för att gratulera. När jag kom upp såg jag inga djur men sen pekade han 30 meter bort och flinade. Där låg en fin tjur! Jag frågade om han sköt ett eller två skott på den och var det andra djuret låg. Vi har den kaxiga jargongen :). Han flinade och berättade att han nästan skjutit denna i självförsvar när den kom farande i full galopp upp för berget 30 meter framför honom. Skott två var bara för att säkerställa att han skulle ligga på plats och inte försvinna ner på andra sidan åsen och bli liggandes svåråtkomlig. Han berättade att i samma sekund som han sköt det andra skottet såg han i ögonvrån att det kom ett djur till. När tjuren trillade snurrade han runt och insåg att det var en ensam kalv och tog beslutet att lägga även den. Det var ett snabbt och bra beslut då det visade sig senare när vi gick tillbaka och spårade där hunden fått fart på älgarna att området var ordentligt upptrampat av båda djuren och det tyder alltså på att tjuren tagit sig an kalven ganska direkt efter det att kon blivit trafikdödad och hållt sig i samma område en längre tid.
2013 var ett trögt älgår. Tyvärr hade fjolårets avskjutning satt större spår än vad man först trodde. Det hade fallit en del hondjur och dubbelkalvar på grannmarkerna samtidigt som trafiken tagit ett gäng älgar. Det går inte att förbise det faktum att det spelar stor roll om man skjuter en ko (som tas som kviga efter att två kalvar skjutits bort) eller om man skjuter en kviga. Man påverkar älgstammen mer än man tror och jag tycker att det är viktigt att man som enskild jägare fattar ett klokt beslut utifrån moral och förnuft när kon kommer där ensam i skogen. Det är fortfarande en ko.. Allt detta gjorde att vi hade en riktigt svårjagad älgjakt. Flera gånger övervägde vi att lägga ner men vi har ett ansvar inför kommande år att fullfölja och det viktiga är att skjuta efter vår kvotering.
Det fanns inte mycket älg i skogarna i oktober men desto fler grisar och det var också när jag sköt på en gris som min första bom kom.
Jag hade ett bra pass i ett torn utmed en väg. Jag visste att fanns det djur skulle dom mest troligt välja att gå över just där. Så blev det, han valde att passera och försvinna in i skogen på andra sidan.. Jag såg mellan buskarna att den lille galten var på väg att passera vägen. Han stannade till precis i vägkanten och vädrade. Han lyckas kasta precis när jag trycker av så kulan tar över. Grisen gjorde en kullerbytta och försvann. Det kändes som en bom och reaktionen tydde på att han bara blivit rädd när han kände lufttrycket efter kulan. Vi fick naturligtvis släppa hund på galten för att vara säkra på att den inte var påskjuten. Det är aldrig kul som skytt när det blir eftersök.. Det är ingen i jaktlaget som tycker att det är kul eftersom det tar enormt mycket tid och händer det så händer det lagom till lunch när alla är hungriga. Det är ingen som tycker det är spännande men ett eftersom är självklart. Vi släppte den mest rutinerade Kopoven på spåret och vi kunde se på GPSen att det gick spikrakt iväg. Det fanns ingenting som tydde på att grisen blivit träffad varken på skottplatsen, av reaktionen och inte heller på grisens sätt att röra sig i skogen därefter. Vi satte runt en gång men när grisens löpa gick rakt genom även den såten så blåste jaktledaren av. Jag har tänkt mycket på det skottet, spelat det fram och tillbaka i huvudet. Det grämer mig att jag faktiskt hade kunnat skadeskjuta honom. Jag vet att det är omöjligt att vara jägare hela livet utan att ha en bom på sitt samvete och det är, som jag skrev tidigare, tur att jag inte skadesköt.
Jag fick ytterligare en skottchans på en gris på fullt löp under veckan men valde klokt nog att avstå. I det läget misstänker jag att jag hade tänkt en hundradel för länge innan jag tryckt av och då är risken för ett skott som träffar långt bak överhängande. Veckans klokaste beslut.
En annan i jaktlaget tog också ett mycket snabbt och bra beslut under sista dagen. Vi visste att en ko hade blivit ihjälkörd av tåget veckan innan och att det fanns en chans att det gick en eller två ensamma kalvar på vår mark. Vi visste alla att det gällde att fälla dom direkt om vi fick syn på dom. Dom skulle inte klara sig utan kon, inte när dom var så små.
Killen som sköt fick passet bredvid mig, jag fick ett generalpass för gris och han fick ett pass uppe på en ås. Jag får en gris på mig som jag inte får skottmöjlighet på men jag rapporterar i radion att det är grisar med i drevet och bara sekunder senare smäller det från hans pass. Först en smäll, sen en till. Bra, där föll en vuxen (han är en bra skytt och använder sällan mer än ett skott) hann jag tänka men då hördes en smäll till vilket gjorde att jag istället blev säker på att det var en kull grisar som gått upp till hans pass och att det var en stänkgris som passerat mig. Jaktledaren blåste av jakten och meddelade att vi skulle samlas uppe hos skytten. Jag packade ihop och var först uppe för att gratulera. När jag kom upp såg jag inga djur men sen pekade han 30 meter bort och flinade. Där låg en fin tjur! Jag frågade om han sköt ett eller två skott på den och var det andra djuret låg. Vi har den kaxiga jargongen :). Han flinade och berättade att han nästan skjutit denna i självförsvar när den kom farande i full galopp upp för berget 30 meter framför honom. Skott två var bara för att säkerställa att han skulle ligga på plats och inte försvinna ner på andra sidan åsen och bli liggandes svåråtkomlig. Han berättade att i samma sekund som han sköt det andra skottet såg han i ögonvrån att det kom ett djur till. När tjuren trillade snurrade han runt och insåg att det var en ensam kalv och tog beslutet att lägga även den. Det var ett snabbt och bra beslut då det visade sig senare när vi gick tillbaka och spårade där hunden fått fart på älgarna att området var ordentligt upptrampat av båda djuren och det tyder alltså på att tjuren tagit sig an kalven ganska direkt efter det att kon blivit trafikdödad och hållt sig i samma område en längre tid.
En sorglig men fin historia som fick ett bra slut!
En bra sista dag!
På detta passet fick jag njuta av en liten vässla som sprang runt mig. Den gjorde allt för att lyckas trotsa sin rädsla och undersöka om det fanns något gott i min väska.
Passet från vilket jag skjöt på galten..
Skogen har satt sina spår..
Jag trivs med det faktum att jakten mer eller mindre har blivit min och pappas grej, något som vi gör tillsammans. Trots att jag nu är 32år är det fortfarande oftast med honom jag jagar. De sista åren har jag fått många nya kontakter här uppe kring Göteborg vilka har gett fantastiska jaktmöjligheter och det är enormt inspirerande och kul. Visst fångar jag upp tips och trix som jag tar med mig ”hem” men på något sätt är det lika svårt att få en jägare att tänka om när det kommer till jakt som det är att få en gammal hund att sitta. Jag har lärt mig så otroligt mycket, ja nästan allt, av att gå några meter bakom pappa i skogen. Jag har gått där och iakttagit hans vapenhantering, hur han rört sig, hur han valt pass men framför allt har jag fått se samarbetet han haft med alla sina hundar vilket ligger till grund för den jägare jag är idag. Allt har byggts upp under 30 år, ja ända sedan jag var runt 2 år har jag varit med honom och hundarna i skogen. Pappa jobbade skift och hade många lediga dagar då han var hemma med mig och senare även med min bror. Eller hemma och hemma, är det någon som är galen i jakt så är det pappa så vi var mest i skogen faktiskt. Det var förmodligen bara jobbigt att ha med sig en högljudd 2-åring men det var ju en chans för pappa att få släppa hundarna :). När jag var mindre tyckte jag kanske inte alltid att det var kul men idag är jag otroligt tacksam över att jag haft en så aktiv barndom som jag haft för det har lärt mig otroligt mycket. Det handlar inte bara om jakt utan vi har varit en aktiv familj överlag och eftersom vi alltid haft hundar (ja alla andra djur också för den delen) så har vi mer eller mindre levt utomhus.
Min bror fastnade aldrig riktigt för jakten utan följde till en början med för att storasyster var med. Fiske blev det han idag brinner för.. Mamma är den i familjen som faktiskt är helt ointresserad av själva jakten och nöjer sig med att ta hand om köttet pappa kommer hem med. Hon följer mer än gärna med honom till jaktstugan en helg eftersom hon uppskattar naturen och lugnet. Då plockas det svamp och lingon, paddlas kanot och grillas. Hon brukar skratta och berätta om den enda gången pappa fick med henne ut i skogen under jakt. Pappa hade spelat fotboll och brutit benet men det var ju bockpremiär så han övertalade mamma att packa in honom, gips och gevär i bilen och köra ut honom till skogen. Ja om jag inte minns fel hjälpte hon t.o.m. honom ut till passet och när det blev mörkt var hon där och hämtade honom igen. Det var på den tiden dom var nykära, säger mamma :).
När det kommer till mig själv har jag tidigare varit enormt mån om att jakten är ”min grej” när jag träffat någon. Jag vet många som är emot det här med ”egentid” i ett förhållande och ser det som en flykt. Jag kan förstå tanken men håller inte alls med. För mig är det absolut ingen flykt men jag tycker att man, utan förbehåll, ska låta den andra ta ansvar för sin tid och sina prioriteringar. Jag skulle inte komma på tanken att ge någon dåligt samvete för att ett intresse tar tid, istället skulle jag vara glad för att det fanns ett intresse som den andra brinner för och det gör väl att jag vill ha samma trygghet tillbaka. Idag ser jag inte lika krasst på detta med att ha mitt intresse ”ifred” som jag gjorde tidigare utan har insett att det handlar om att träffa någon där man gärna tar del av varandras intressen utan att vara mitt i smeten. Att känna efter, backa undan och respektera. Viktigast är att på kvällen bry sig om hur den andras dag har varit.
Min bror fastnade aldrig riktigt för jakten utan följde till en början med för att storasyster var med. Fiske blev det han idag brinner för.. Mamma är den i familjen som faktiskt är helt ointresserad av själva jakten och nöjer sig med att ta hand om köttet pappa kommer hem med. Hon följer mer än gärna med honom till jaktstugan en helg eftersom hon uppskattar naturen och lugnet. Då plockas det svamp och lingon, paddlas kanot och grillas. Hon brukar skratta och berätta om den enda gången pappa fick med henne ut i skogen under jakt. Pappa hade spelat fotboll och brutit benet men det var ju bockpremiär så han övertalade mamma att packa in honom, gips och gevär i bilen och köra ut honom till skogen. Ja om jag inte minns fel hjälpte hon t.o.m. honom ut till passet och när det blev mörkt var hon där och hämtade honom igen. Det var på den tiden dom var nykära, säger mamma :).
När det kommer till mig själv har jag tidigare varit enormt mån om att jakten är ”min grej” när jag träffat någon. Jag vet många som är emot det här med ”egentid” i ett förhållande och ser det som en flykt. Jag kan förstå tanken men håller inte alls med. För mig är det absolut ingen flykt men jag tycker att man, utan förbehåll, ska låta den andra ta ansvar för sin tid och sina prioriteringar. Jag skulle inte komma på tanken att ge någon dåligt samvete för att ett intresse tar tid, istället skulle jag vara glad för att det fanns ett intresse som den andra brinner för och det gör väl att jag vill ha samma trygghet tillbaka. Idag ser jag inte lika krasst på detta med att ha mitt intresse ”ifred” som jag gjorde tidigare utan har insett att det handlar om att träffa någon där man gärna tar del av varandras intressen utan att vara mitt i smeten. Att känna efter, backa undan och respektera. Viktigast är att på kvällen bry sig om hur den andras dag har varit.
Bloggtorka
Jag har haft total bloggtorka och inser att jag inte skrivit på ett år(!). Nu är det verkligen hög tid att börja uppdatera er mer frekvent.. säger jag igen..:) . 2013 var hur som helst ett jaktår fullt av ögonblick att minnas, både på gott och ont. Jag hade ett jättefint jaktår med många jakttillfällen men sköt tyvärr också mitt livs första bom. Jag är fårstås glad att det blev helbom och inte en skadeskjutning men det är ändå aldrig kul.
Sommaren gick först åt till att träna hundar, bygga torn, märka ut pass och röja skjutgator. Det blev många helger i jaktstugan under sommaren och jag är så tacksam över att jag har möjligheten att åka ner så mycket som jag har. Det finns inte mycket som slår sommarkvällarna på altanen ut över sjön. Grilla, dricka lite öl/vin och bara sitta där i ljuset av oljelamporna och lyssna på allt som händer där ute runt stugan. Är det inte gäddor som slår i vassen eller älgar som tar genvägen över sjön så är det vildsvin som kommer som ett pärlband i vassen nedanför altanen.
Varje år när vi går in i augusti blir jag som ett barn i väntan på julafton. Jag går genom skotten, putsar gevären och lagar kläder (ja jag lyckas alltid välja fel vägar ner för bergen och göra hål på byxorna). Det är inte bra att gå in i en jaktaffär sista månaden innan premiären för man är så galet jaktsugen att man alltid kommer ut med något nytt. Jag försöker låta bli men ibland känns det som om bilen stannar till som per autopilot och att det inte finns något annat jag kan göra än att gå in i affären och drömma mig bort en stund.
När det sen är den 15e och jag är på väg ner till stugan känns det i hela kroppen att det är dags för jakt. 6 mån är lång väntan.. I bilen spelar jag alltid musik och inför premiären har jag en fix ide som jag totalt snöat in på. Varje år gör jag en spellista med låtar som är grymma att skråla med till (Jag är verkligen dålig på att sjunga men kan inte låta bli att skråla med när jag sitter där själv i bilen, det blir nästan som en tvångstanke) Jag spelar sen samma spellista hela vägen mellan Göteborg och Vetlanda. Ibland hinner jag bli trött på den innan jag ens når Borås...:). Där sitter jag och skrålar hela vägen förbi Jönköping, Nässjö och ner mot Vetlanda. När jag kör genom sista rondellen i Vetlanda stänger jag av musiken och tar in tystnaden. När jag skriver om det såhär så känner jag själv att det kan låta lite halvknäppt men det är som om Göteborg går ur mig när jag stänger av musiken. Nu är det jakt..
Pappas hundar kommer alltid och möter upp mig när jag parkerar bilen och dom är minst lika glada som jag att det är dags för ny jaktsäsong. När jag sagt hej till pappa och burit in alla väskor och gevär är det dags att lägga fram alla saker och förbereda allt inför premiärmorgonen. Vid detta laget går det nästan att ta på förväntningarna i rummet. Innan vi släcker för natten har vi gått genom vilka pass vi ska ha och gett varandra tips om bästa sättet att ta sig dit. Klockan ringer strax efter 4 och första morgonen tar det inte lång tid att hoppa i kläderna så sen står man färdigklädd och väntar på minsta lilla tecken på att solen är på väg upp. Jag hade bestämt mig för att smyga ut och sätta mig under ett litet träd på en betesvall. Vi hade sett en fin 6:a och en liten spets på vallen någon vecka tidigare och jag viste sedan året innan att det även rörde sig en returbock i området. Det skulle inte spela så stor roll vilken av dom som visade sig men hoppades självklart på en fin 6:a. Det skulle visa sig vara svårare än jag först trott att få korn på en bock. Varje morgon smög jag ut så att jag var ute precis när det blev skjutljust men varje morgon skymtade jag bara två vita rumpor som gick allra längst upp mot skogskanten och som sedan försvann in mellan träden. Jag försökte se vad det var för djur med hjälp av handkikaren men det hann aldrig bli tillräckligt ljust för att kikaren skulle klara det. Tredje morgonen var jag frustrerad för vid det laget hade jag konstaterat att det var den fina 6-taggaren och ett smaldjur som gick där. Till slut gick frustrationen ut över kikaren och jag mumlade både det ena och andra. Det var just då den sämsta kikare jag haft ( det är den enda men det reflekterade jag inte över då).
Till slut gav jag upp jakten på den bocken och kommande kväll valde jag att köra upp till ett torn långt inne i marken. Ett skogspass på ett hygge utmed vägen som korsar marken. Jag sköt en silverbock på det passet året innan och såg då samtidigt en mindre bock och jag hoppades att den skulle ha växt till sig och tagit över reviret efter den bocken jag sköt. Det är ett fantastiskt skogspass, sånär som på vägen. Dimman låg över delar av hygget och jag fick koncentrera mig mot den del av hygget som tyvärr låg i vind, även om det i stort sätt var vindstilla. Plötsligt såg jag en get hoppa fram mot mig, med sig hade hon ett kid. Jag tog upp min Buttalo och lockade ett par gånger. Nog var det brunst alltid för hon ställde av kidet under en gran och sprang i full fart ut på hygget och tog sikte på tornet. Hon skällde och jag lockade. Hon kom närmare och närmare. Hon skällde och jag svarade. Kidet kallade och geten svarade. Så höll vi på i närmare 20 min innan hon på 6-7 meter fick vind av mig och drog iväg. Det är sånt som gör jakten fantastisk. Jag hade fått hasa ner i tornet för att inte synas så när hon sprang i väg försökte jag sträcka på min gamla kropp. Jag snurrade runt för att sätta mig lite mer bekvämt och då hör jag honom. Dimman ligger fortfarande över vägen men jag hör ljudet av klövar mot asfalten. Jag hade ställt från mig handkikaren när jag pratade med geten så jag fick lägga an och använda kikarsiktet för att konstatera att det var en 6:a. Han hade bra fart längs vägkanten och jag visste att om jag inte sköt snart skulle det inte dröja länge innan har fick vind av mig. Jag la kinden mot, visslade till och tryckte av. Min förhoppning var att han skulle vända från skottet och lägga sig i väggrenen men istället hoppade han ut och la sig mitt på en vägbanan. Det låter kanske som att det var en stor och vältrafikerad väg och det är det absolut inte. Det kommer sällan några bilar på den men… just nu kom det en bil. Jag for ner från tornet och fram till bocken. Lyfte in honom i gräset samtidigt som bilen susar förbi. Det hade inte varit en kul upplevelse för föraren och jag hade med största sannolikhet gått miste om fina horn.
Det blev en spännande premiär men gud så frustrerad jag var emellanåt..
Sommaren gick först åt till att träna hundar, bygga torn, märka ut pass och röja skjutgator. Det blev många helger i jaktstugan under sommaren och jag är så tacksam över att jag har möjligheten att åka ner så mycket som jag har. Det finns inte mycket som slår sommarkvällarna på altanen ut över sjön. Grilla, dricka lite öl/vin och bara sitta där i ljuset av oljelamporna och lyssna på allt som händer där ute runt stugan. Är det inte gäddor som slår i vassen eller älgar som tar genvägen över sjön så är det vildsvin som kommer som ett pärlband i vassen nedanför altanen.
Varje år när vi går in i augusti blir jag som ett barn i väntan på julafton. Jag går genom skotten, putsar gevären och lagar kläder (ja jag lyckas alltid välja fel vägar ner för bergen och göra hål på byxorna). Det är inte bra att gå in i en jaktaffär sista månaden innan premiären för man är så galet jaktsugen att man alltid kommer ut med något nytt. Jag försöker låta bli men ibland känns det som om bilen stannar till som per autopilot och att det inte finns något annat jag kan göra än att gå in i affären och drömma mig bort en stund.
När det sen är den 15e och jag är på väg ner till stugan känns det i hela kroppen att det är dags för jakt. 6 mån är lång väntan.. I bilen spelar jag alltid musik och inför premiären har jag en fix ide som jag totalt snöat in på. Varje år gör jag en spellista med låtar som är grymma att skråla med till (Jag är verkligen dålig på att sjunga men kan inte låta bli att skråla med när jag sitter där själv i bilen, det blir nästan som en tvångstanke) Jag spelar sen samma spellista hela vägen mellan Göteborg och Vetlanda. Ibland hinner jag bli trött på den innan jag ens når Borås...:). Där sitter jag och skrålar hela vägen förbi Jönköping, Nässjö och ner mot Vetlanda. När jag kör genom sista rondellen i Vetlanda stänger jag av musiken och tar in tystnaden. När jag skriver om det såhär så känner jag själv att det kan låta lite halvknäppt men det är som om Göteborg går ur mig när jag stänger av musiken. Nu är det jakt..
Pappas hundar kommer alltid och möter upp mig när jag parkerar bilen och dom är minst lika glada som jag att det är dags för ny jaktsäsong. När jag sagt hej till pappa och burit in alla väskor och gevär är det dags att lägga fram alla saker och förbereda allt inför premiärmorgonen. Vid detta laget går det nästan att ta på förväntningarna i rummet. Innan vi släcker för natten har vi gått genom vilka pass vi ska ha och gett varandra tips om bästa sättet att ta sig dit. Klockan ringer strax efter 4 och första morgonen tar det inte lång tid att hoppa i kläderna så sen står man färdigklädd och väntar på minsta lilla tecken på att solen är på väg upp. Jag hade bestämt mig för att smyga ut och sätta mig under ett litet träd på en betesvall. Vi hade sett en fin 6:a och en liten spets på vallen någon vecka tidigare och jag viste sedan året innan att det även rörde sig en returbock i området. Det skulle inte spela så stor roll vilken av dom som visade sig men hoppades självklart på en fin 6:a. Det skulle visa sig vara svårare än jag först trott att få korn på en bock. Varje morgon smög jag ut så att jag var ute precis när det blev skjutljust men varje morgon skymtade jag bara två vita rumpor som gick allra längst upp mot skogskanten och som sedan försvann in mellan träden. Jag försökte se vad det var för djur med hjälp av handkikaren men det hann aldrig bli tillräckligt ljust för att kikaren skulle klara det. Tredje morgonen var jag frustrerad för vid det laget hade jag konstaterat att det var den fina 6-taggaren och ett smaldjur som gick där. Till slut gick frustrationen ut över kikaren och jag mumlade både det ena och andra. Det var just då den sämsta kikare jag haft ( det är den enda men det reflekterade jag inte över då).
Till slut gav jag upp jakten på den bocken och kommande kväll valde jag att köra upp till ett torn långt inne i marken. Ett skogspass på ett hygge utmed vägen som korsar marken. Jag sköt en silverbock på det passet året innan och såg då samtidigt en mindre bock och jag hoppades att den skulle ha växt till sig och tagit över reviret efter den bocken jag sköt. Det är ett fantastiskt skogspass, sånär som på vägen. Dimman låg över delar av hygget och jag fick koncentrera mig mot den del av hygget som tyvärr låg i vind, även om det i stort sätt var vindstilla. Plötsligt såg jag en get hoppa fram mot mig, med sig hade hon ett kid. Jag tog upp min Buttalo och lockade ett par gånger. Nog var det brunst alltid för hon ställde av kidet under en gran och sprang i full fart ut på hygget och tog sikte på tornet. Hon skällde och jag lockade. Hon kom närmare och närmare. Hon skällde och jag svarade. Kidet kallade och geten svarade. Så höll vi på i närmare 20 min innan hon på 6-7 meter fick vind av mig och drog iväg. Det är sånt som gör jakten fantastisk. Jag hade fått hasa ner i tornet för att inte synas så när hon sprang i väg försökte jag sträcka på min gamla kropp. Jag snurrade runt för att sätta mig lite mer bekvämt och då hör jag honom. Dimman ligger fortfarande över vägen men jag hör ljudet av klövar mot asfalten. Jag hade ställt från mig handkikaren när jag pratade med geten så jag fick lägga an och använda kikarsiktet för att konstatera att det var en 6:a. Han hade bra fart längs vägkanten och jag visste att om jag inte sköt snart skulle det inte dröja länge innan har fick vind av mig. Jag la kinden mot, visslade till och tryckte av. Min förhoppning var att han skulle vända från skottet och lägga sig i väggrenen men istället hoppade han ut och la sig mitt på en vägbanan. Det låter kanske som att det var en stor och vältrafikerad väg och det är det absolut inte. Det kommer sällan några bilar på den men… just nu kom det en bil. Jag for ner från tornet och fram till bocken. Lyfte in honom i gräset samtidigt som bilen susar förbi. Det hade inte varit en kul upplevelse för föraren och jag hade med största sannolikhet gått miste om fina horn.
Det blev en spännande premiär men gud så frustrerad jag var emellanåt..
Den osminkade sanningen under ett träd på en betesvall.. :)
Husqvarna 7x64. Pappa har själv byggt den till mig och jag fick den när jag fyllde 18år.
Den frustrationsframkallande betesvallen som jag lämnade åt sitt öde..
Det har blivit lite av ett turhygge...
Lunch när den är som godast...
Förväntansfulla och toppade hundar..
Årets första jakt
-9 grader och grisjakt igen. Jag var lika taggad som vanligt och hade hopp om att äntligen få skjuta min första gris. Vi skulle åter igen få hjälp av en av Tikkas valpar med förare. Det är kul när det är fler hundar med i skogen och speciellt när det är en hund efter Tikka. Det är roligt att följa dom och ta del av deras framsteg. Klinga som denna valpen heter är från Tikkas första kull och väldigt lik Tikka, både till utseendet och i skogen. Än har det inte skjutits någon gris för henne men det är bara en tidsfråga för hon gör ett väldigt bra jobb i skogen. Vi hade alltså tre kopov ; tikka, Saga och Klinga. Vi hade viltkontakt i två av tre såtar och det var härligt att höra skallandet i skogen. I första såten tog Tikka ganska snabbt upp älg som gick över gränsen till grannmarken så pappa fick kalla in henne. Det visade sig att hundförarna gick på fyra legor i skogen och ko med två kalvar for förbi en passkytt, tyvärr utan att han kom till skott. Några grisar fanns det inte men efter att ha värmt oss vid elden gav vi oss på det igen. Ny såt och nya möjligheter att få upp gris. Tyvärr var såten helt tom på gris, inga spår eller bök sågs och vi gick snabbt över till sista såten. Det skulle visa sig att det var här grisarna var. Redan på väg ut på pass såg vi dagsfärska spår och nytt bök. Då känns det spännande och bra att sätta sig till rätta och ladda bössan. Vid detta laget hade man börjat frysa ordentligt. Snö och ner mot -10 sätter sina spår på fötter och händer men ganska snabbt fick jag upp värmen då jag hörde att en av hundarna fått fart på gris. Tikka fick vila den såten då hon var trött efter förmiddagens jakt i den jobbiga terrängen. När den gamla vilade klev de två yngre in med bravur. Ståndskallet övergick i drev och efter några minuter kom smällen som inte bara innebar dagens utan även skyttens första gris. Det var Klingas husse som fått grisen på sig på 5 meter och drog iväg ett snabbt och välplacerat skott innan Saga var framme och kontrollerade att grisen låg där. Grisen drogs snabbt ut och hundförarna fortsatte in i såten. När dom gått ett tag så fick en av hundarna upp gris och det gick rakt mot skyttarna. Tyvärr släppte hunden och vände tillbaka men grisen gick ut till en passkytt och blev liggandes i ledningsgatan. Efter ytterligare några kortare drev hörde jag ett ståndskall inte långt från mitt pass. Jag var ganska säker på att få grisen till mig om det skulle vara så att det gick loss. Jag förstod snabbt att det var klinga som ställt gris och hon kopplade på ett riktigt ”Tikkaståndskall”. I närmare 20 minuter höll hon på med grisen innan pappa närmade sig för att gå på. Saga for då fram för att hjälpa till vilket Klinga inte uppskattade utan båda hundarna släppte och var snart tillbaka hos respektive husse. Det hade varit kul om vi skjutit Klingas första gris samma dag som hennes husse fick skjuta sin första men så blev det inte. Hon skulle jaga nu i veckan igen så kanske är det dags då.
Summerar en riktigt kall men bra jaktdag med 2 grisar och bra hundjobb.
Summerar en riktigt kall men bra jaktdag med 2 grisar och bra hundjobb.
Grisjakt nov -12
Vårt jaktlag ordnade tillsammans med grannlaget en gemensamhetsjakt på gris. Gränsen mellan markerna går längs med en höjd och sedan ner i flera planteringar. Grisarna har en tendens att alltid uppehålla sig längs gränsen så för att hindra att grisarna smet in på grannens gjorde vi såhär. Vi har fått mycket vildsvin på markerna de sista åren vilket har resulterat i flera trafikolyckor på intilliggande vägar så för att få ner antalet grisar var gemensamhetsjakten värd ett försök. Det skulle visa sig vara ett lyckat drag och det sköts några grisar under dagen.
För att få jakten mer effektiv hade vi hjälp av två valpar till pappas Kopov. Det är väldigt kul att ha möjlighet att följa hennes valpar och se hur de utvecklas till riktigt bra hundar. Det gick bra för hundarna som under dagen både arbetade med gris och älg och det sköts två grisar under dagen.
För att få jakten mer effektiv hade vi hjälp av två valpar till pappas Kopov. Det är väldigt kul att ha möjlighet att följa hennes valpar och se hur de utvecklas till riktigt bra hundar. Det gick bra för hundarna som under dagen både arbetade med gris och älg och det sköts två grisar under dagen.
Grisjakt oktober
lördagen bjöd på grisjakt och jag tog med mig en kollega och en släkting till honom ner till Småland. ingen av dom hade varit med på grisjakt och såg fram emot att få se gris. Vi jagade bara en såt då vi hade ont om både passkyttar och hundar men det räckte, två grisar föll för Tikka. Som pricken över i:et fick min kollega skjuta sin första gris. Det är något speciellt och han blev märkt i pannan med blod från sin gris.
Älgjakt 2012
Vi träffades på söndagen som vanligt, åt lite mat och drog historier. Många av dom har man hört ett 10-tal gånger men det är lika kul varje gång och jag kommer i bra jaktstämning när de mer rutinerade jägarna bläddrar i arkiven.
I år hade vi en jaktgäst från tyskland som skulle vara med och jaga i tre dagar. Till en början blev det många skratt innan vi hittade rätt nivå att kommunicera på. Det är inte varje dag man behöver damma av skoltyskan och absolut inte för att prata jakt men det gick bra efter ett tag. Det var väldigt intressant att ta del av jakttraditionen i Tyskland och höra honom berätta om alla djur han skjutit. Han hade väldigt mycket att berätta om deras sätt att jaga och arbeta med hundarna vilket var intressant.
När vi samlades på morgonen var det ett par älgar som trillat redan i gryningen vilket bordade gott. Tilldelningen för året var 6 vuxna och fritt med kalv och vi såg fram emot många älgobs. Observationer blev det, 12 st bara första såten men ingen trillade. Under veckan sköts det 5 vuxna och 4 kalvar och vi hade nog upp emot 50 obs vilket är kul. Det visar sig nu att det ger resultat att ha restriktioner på tjurar och försöka spara de mest produktiva hondjuren. Vi observerade många 4-taggare men även 3-4 stortjurar (över 10-taggar). Vi kan nu hoppas att de växer till sig ännu mer till nästa år.
Hundarna gjorde en mycket bra jakt och de flesta älgarna sköts för dom och till det läggs även några grisar. Jag tror att vi alla uppskattar Kopovhundarnas sätt att jaga, är man van vid jakt med Gråhund eller Jämte så är detta något helt annat och det gäller att vara på helspänn hela tiden. Att sitta där och höra hundarna växla mellan drevskall och ståndskall är som ljuv musik.
Det är aldrig kul när man tvingas ut på eftersök men det är nyttigt. Två gånger under veckan fick jag gå med som skytt under eftersök med Tikka. Eller gå är till att försköna det, vi sprang 3 km efter det ena djuret innan vi kunde konstatera att tjuren inte var påskjuten. inför nästa jaktsäsong är det inte bara på skjutbanan träningstimmarna ska läggas utan även på gymmet..
Det andra eftersöket var mer spännande då det fanns blod på skottplatsen och vi förstod att tjuren inte hade gått allt för långt. Frågan var bara om det var så illa att han tagit sårlega eller om han skulle ligga död. Tjuren hade sprungit i ett U och låg död 200 meter, fågelvägen, från skottplatsen vilket var skönt.
I båda fallen gjorde hunden ett fantastiskt arbete och spikade vägen utan att avvika en cm från slagen.
Bockjakten gav trofé..
.. närmare bestämt två st.
Det var en fin morgon den 16e, vindstilla med dagg i gräset och ännu finare blev det sen när solen gick upp och dimman la sig över täppan. När jag satt mig till rätta i tornet spanade jag av ytterligare en gång över täppan innan jag lockade ett par ggr med Buttalon.
Efter 20 min var det äntligen något som rörde sig i gräset på andra sidan.. jag tog upp kikaren i hopp om att få se den stora returbocken med långa böjda horn vilken jag visste höll till i området men det var alldeles stilla.. Jag lockade ytterligare en gång och då reste sig två röda öron ut gräset och två rävögon riktades åt mitt håll. Han fintade med huvudet ett par gånger för att vara säker på att det inte skulle vara farligt att närma sig lätet.. Ännu en gång lockade jag och med det övertygade jag räven om att hunger går före rädsla, han fokuserade och tog kurs rakt mot mig. Det var en stor fin räv och jag tog upp bössan. När han stannade till på 40 meter tryckte jag och räven försvann i det höga gräset.
Bara 30 minuter senare gav locken ytterligare resultat, plötsligt stod rådjuret där, tittade på mig och sträckte på halsen. Vinden snurrade och jag förstod att det gällde att ta ett snabbt beslut. Jag tog upp handkikaren och såg att det var en liten spets. Summerade morgonen till en räv och en liten bock.
På kvällen hade jag lite svårt att hitta pass då det antingen var helt fel vind eller så pass uppväxt att det skulle vara en omöjlighet att komma till ett bra skott. Till slut bestämde jag mig för att sätta mig i ytterligare ett torn, denna gången på andra sidan marken. Jag hade bara suttit där en timme när det kommer ut ett djur på 55-60 meter. Jag slänger en blick och ser inga horn. Djuret går kvar på hygget men blir efter ett tag mer och mer orolig, sträcker på halsen och tittar flera gånger ut över hygget. Jag förstår att det finns fler djur där ute. Då hygget är stort och kuperat så chansar jag på att locka två ggr med buttalon. Min förhoppning vara att den förmodade revirbocken skulle tro att det var hondjuret och svara på locken genom att komma närmare. Precis så blev det…
Det var en fin morgon den 16e, vindstilla med dagg i gräset och ännu finare blev det sen när solen gick upp och dimman la sig över täppan. När jag satt mig till rätta i tornet spanade jag av ytterligare en gång över täppan innan jag lockade ett par ggr med Buttalon.
Efter 20 min var det äntligen något som rörde sig i gräset på andra sidan.. jag tog upp kikaren i hopp om att få se den stora returbocken med långa böjda horn vilken jag visste höll till i området men det var alldeles stilla.. Jag lockade ytterligare en gång och då reste sig två röda öron ut gräset och två rävögon riktades åt mitt håll. Han fintade med huvudet ett par gånger för att vara säker på att det inte skulle vara farligt att närma sig lätet.. Ännu en gång lockade jag och med det övertygade jag räven om att hunger går före rädsla, han fokuserade och tog kurs rakt mot mig. Det var en stor fin räv och jag tog upp bössan. När han stannade till på 40 meter tryckte jag och räven försvann i det höga gräset.
Bara 30 minuter senare gav locken ytterligare resultat, plötsligt stod rådjuret där, tittade på mig och sträckte på halsen. Vinden snurrade och jag förstod att det gällde att ta ett snabbt beslut. Jag tog upp handkikaren och såg att det var en liten spets. Summerade morgonen till en räv och en liten bock.
På kvällen hade jag lite svårt att hitta pass då det antingen var helt fel vind eller så pass uppväxt att det skulle vara en omöjlighet att komma till ett bra skott. Till slut bestämde jag mig för att sätta mig i ytterligare ett torn, denna gången på andra sidan marken. Jag hade bara suttit där en timme när det kommer ut ett djur på 55-60 meter. Jag slänger en blick och ser inga horn. Djuret går kvar på hygget men blir efter ett tag mer och mer orolig, sträcker på halsen och tittar flera gånger ut över hygget. Jag förstår att det finns fler djur där ute. Då hygget är stort och kuperat så chansar jag på att locka två ggr med buttalon. Min förhoppning vara att den förmodade revirbocken skulle tro att det var hondjuret och svara på locken genom att komma närmare. Precis så blev det…
Jag såg ett djur på 200 meter som sprang i full karriär rakt mot mig. När djuret stannade till försökte jag se om det var en bock och hur hornen såg ut men det var för långt håll för att se .. Denna gången skulle det vara en 6-taggare som skulle bita i gräset, det hade jag bestämt. Djuret satte ännu en gång fart rakt mot mig och jag tog upp bössan för att vara skjutklar. Jag såg att han sprang i en dal och att jag inte skulle få chans till ett bra skott förrän han kom upp därifrån och då skulle han vara 15 meter från det andra djuret och inte mer är 35-40 meter från tornet där jag satt. Jag la an och höll precis där jag trodde att han skulle komma upp.. Ett par sekunder senare kommer han springande och tvärstannar när han kommer runt en sten och får syn på det andra djuret. Jag hinner se att det är en fin 6a och trycker av, bocken säckar ihop i gräset och det andra djuret står förvånat kvar och undrar vad som händer. Jag tar upp handkikaren för att se om jag kan se hornen. Gräset är för högt på hygget och jag tittar istället på det andra djuret och ser till min förvåning att även detta har horn. Det jag hela tiden trodde var ett smaldjur var alltså en bock, en ungbock med spetsar på ett par centimeter. Då slår det mig hur mycket man faktiskt får vara med om i skogen och hur mycket man lär sig av djur och natur under ett jaktpass om man är uppmärksam.
Efter ett par minuter är jag så nyfiken på hornen att jag klättrar ner och går bort för att ta ur bocken och dra upp den till vägen. Jag kan bara konstatera att det var hyfsade horn, som visade sig mäta 32 cm. kul att det finns så fina bockar i skogen!
Detta fick bli sista passet och nu ser vi fram emot att skjuta fler fina bockar när det är dags att släppa taxen!
Efter ett par minuter är jag så nyfiken på hornen att jag klättrar ner och går bort för att ta ur bocken och dra upp den till vägen. Jag kan bara konstatera att det var hyfsade horn, som visade sig mäta 32 cm. kul att det finns så fina bockar i skogen!
Detta fick bli sista passet och nu ser vi fram emot att skjuta fler fina bockar när det är dags att släppa taxen!
Sommar i Småland
Så är det äntligen dags att åka ner till Småland i helgen. Städa och fixa lite inför bockpremiären.
Enligt SMHI ska det nu äntligen bli sol där nere i helgen. I en veckas tid har dom bara visat svarta moln och regn. Enligt andra som varit där ska det vara otroligt mycket mygg och bromsar i skogen. Får noga planera in bygget av torn efter klockslag och väderlek känner jag annars blir man väl sönderstucken när man går där i skogen och svettas.
Det verkar som om regnkaoset som har drabbat Småland har satt sina spår även vid stugan. I vanliga fall ligger stugan 5-6 meter från vattnet men nu är vattnet uppe vid altanen. Det är inte säkert att man känner igen det riktigt när man kommer dit. En sak som är säkert däremot är att grispasset som tidigare var på altanen får flyttas upp i skogen im inte vattennivån hinner sjunka undan.
Time will tell.
Enligt SMHI ska det nu äntligen bli sol där nere i helgen. I en veckas tid har dom bara visat svarta moln och regn. Enligt andra som varit där ska det vara otroligt mycket mygg och bromsar i skogen. Får noga planera in bygget av torn efter klockslag och väderlek känner jag annars blir man väl sönderstucken när man går där i skogen och svettas.
Det verkar som om regnkaoset som har drabbat Småland har satt sina spår även vid stugan. I vanliga fall ligger stugan 5-6 meter från vattnet men nu är vattnet uppe vid altanen. Det är inte säkert att man känner igen det riktigt när man kommer dit. En sak som är säkert däremot är att grispasset som tidigare var på altanen får flyttas upp i skogen im inte vattennivån hinner sjunka undan.
Time will tell.
Årets Kopovkull
Nu har årets kull med valpar lämnat boet och flyttat till sina nya hussar och mattar.
Det blev fem fina valpar, tre tikar och två hanar. Jag har varit nere hos mamma och pappa några gånger och tittat på valparna. Vilken fart det har varit!
Jag var nere i två veckor nu sist. Då var valparna 8-9 veckor och första veckan kom fyra av valpköparna och hämtade sina valpar. Plötsligt blev det nästan tyst i huset. Så när som på Alex, den ene hanen, som hämtades en vecka senare. Han gnällde första kvällen han var ensam men efter att Saga, pappas andra Kopov, la sig i valplådan hos honom så blev han lugn. På dagarna har han varit ute med oss och lekt i trädgården. Nu när han var ensam valp var det saga som drog det korta (?) strået och fick brottas med honom. Det är en tuff liten grabb som säkert blir en tuffing i skogen.
Saga
Alex hjälper till med dukningen
Vila måste man också göra mellan allt bus
Förberedelser
Nu var det ett tag sedan jag gjorde något inlägg här på bloggen, det händer inte så mycket jaktrelaterat utanför jaktsäsongen :) .
Nu börjar det bli dags att förbereda årets jakt med allt vad det innebär. Kläder och grejer ska gås genom och eventuellt blir det en runda till Jaktia för att införskaffa lite nytt. Jaktstugan ska städas och fixas till, saltstenar sättas upp och det ska även byggas ett par torn innan 16e augusti. Jag gillar att åka ner och ägna en helg åt förberedelser för då känns det att jakten börjar närma sig. I år behöver man ju inte heller störa sig på alla sommarmygg som brukar anfalla så fort man börjar svettas, kanske snarare störa sig på regnet som antagligen har gjort att vi har mossar och dyl som man inte ens kommer över nu. Ja vi får väl se vad man möts av..
Vad gäller tornen så blir det nog ett vanligt hederligt torn och ett specialtorn som ska stå på "jossans hygge" ute på udden. Tanken är att det ska bli en större plattform än vanligt så att man får plats 2 personer. Det ska även vara tak. Är det något jag uppskattar under älgjakten så är det när man en riktigt regnig dag drar ett pass där det finns torn med tak. Hellre sitter jag på backen än i ett torn utan tak om det öser ner. Då kan man iallafall sätta sig i lä från regnet (oftast). Annars gillar jag att jaga i "älgjaktsväder". Det får gärna vara molnigt och regn i luften, det är då jag skjutit flest älgar. Kanske får jag ändra åsikt nu då jag sköt 18-taggaren i strålande sol. Motsol och ett pass precis vid vägkanten. Jag kan fortfarande tycka att det är konstigt att älgarna inte upptäckte mig när de kom ut på 40 meters håll. Jag vet att jag, när jag satt där på passet, tänkte att skylten borde flyttas upp 5 meter så att man stod mer skymd och samtidigt fick bättre sikt. Fast har jag fått instruktioner som säger att jag ska stå vid skylten så är det vid skylten jag står (oavsett väder :) ).
De flesta rådjur har jag skutit i sol. Eller ja det flesta jag har skjutit på kvällen har nog trillat efter det att solen gått ner men ändå... De jag skjutit på morgonen har oftast trillat runt kl 8.00 om de inte stått ute redan när jag gått ut. När det gäller smygjakt på rådjur så är det konstigt hur man faktiskt kan känna på sig när det börjar närma sig rådjurskontakt. Redan när jag smyger ut kan jag få en känsla av att "i dag är en riktigt fin morgon/kväll och nu står dom där" och mycket riktigt, där har dom stått. Andra dagar har det inte kännts riktigt bra när man smygit ut men sedan har känslan kommit runt 8 när dimman, som lagt sig fint över hygget, börjar lätta. Som sagt en hel del har trillat just runt kl 8.
På eftermiddagar/kvällar kan jag sitta ute i flera timmar och lyssna på hackspettar som hackar, korpens läte och flaxande när han upptäcker mig på några meters håll och följa småfåglarnas hoppande från gren till gren utan att det kommer några rådjur. plöttsligt drar en vind in och det blir sådär lite "mystisk" stämning i skogen. Genast infinner sig känslan. inom 30 min från det att vinden drar in och jag får magkänslan så kommer det oftast rådjur i pass. Alla har inte varit skjutbara men känslan är oftast rätt.faschinerande.
Vår..
Så är det vår och augusti och jaktpremiären närmar sig! Nu är årets semester också lagt och det blir inte många dagar kvar att ta ut på sommaren när man helst lägger alla 25 på jakt.
Tikka, pappas Slovensky Kopov, är till 99% säkerhet dräktig. Roligt att resan ner till Tyskland och hanen "Hasso Von der Schweinegrube" gav resultat. Han har fina papper och jaktlusten verkar det inte vara fel på; 46 svin på 2 år! Han hade också tagit hem sista kopovprovet i tyskland så han är en superhane!
Går nu allt som det ska så väntas alltså valpar i början av maj. Det är två år sedan förra kullen såg dagens ljus och det ska bli kul att få följa nya små jakthulliganer.
Tikka som valp
Tikka som valp busar med Chilli
Tikka med förra kullen valpar
Dom är ju för söta..
