jaktupplevelser

Jag har haft total bloggtorka och inser att jag inte skrivit på ett år(!). Nu är det verkligen hög tid att börja uppdatera er mer frekvent.. säger jag igen..:) . 2013 var hur som helst ett jaktår fullt av ögonblick att minnas, både på gott och ont. Jag hade ett jättefint jaktår med många jakttillfällen men sköt tyvärr också mitt livs första bom. Jag är fårstås glad att det blev helbom och inte en skadeskjutning men det är ändå aldrig kul.
Sommaren gick först åt till att träna hundar, bygga torn, märka ut pass och röja skjutgator. Det blev många helger i jaktstugan under sommaren och jag är så tacksam över att jag har möjligheten att åka ner så mycket som jag har. Det finns inte mycket som slår sommarkvällarna på altanen ut över sjön. Grilla, dricka lite öl/vin och bara sitta där i ljuset av oljelamporna och lyssna på allt som händer där ute runt stugan. Är det inte gäddor som slår i vassen eller älgar som tar genvägen över sjön så är det vildsvin som kommer som ett pärlband i vassen nedanför altanen.

Varje år när vi går in i augusti blir jag som ett barn i väntan på julafton. Jag går genom skotten, putsar gevären och lagar kläder (ja jag lyckas alltid välja fel vägar ner för bergen och göra hål på byxorna). Det är inte bra att gå in i en jaktaffär sista månaden innan premiären för man är så galet jaktsugen att man alltid kommer ut med något nytt. Jag försöker låta bli men ibland känns det som om bilen stannar till som per autopilot och att det inte finns något annat jag kan göra än att gå in i affären och drömma mig bort en stund.
När det sen är den 15e och jag är på väg ner till stugan känns det i hela kroppen att det är dags för jakt. 6 mån är lång väntan.. I bilen spelar jag alltid musik och inför premiären har jag en fix ide som jag totalt snöat in på. Varje år gör jag en spellista med låtar som är grymma att skråla med till (Jag är verkligen dålig på att sjunga men kan inte låta bli att skråla med när jag sitter där själv i bilen, det blir nästan som en tvångstanke) Jag spelar sen samma spellista hela vägen mellan Göteborg och Vetlanda. Ibland hinner jag bli trött på den innan jag ens når Borås...:). Där sitter jag och skrålar hela vägen förbi Jönköping, Nässjö och ner mot Vetlanda. När jag kör genom sista rondellen i Vetlanda stänger jag av musiken och tar in tystnaden. När jag skriver om det såhär så känner jag själv att det kan låta lite halvknäppt men det är som om Göteborg går ur mig när jag stänger av musiken. Nu är det jakt..
Pappas hundar kommer alltid och möter upp mig när jag parkerar bilen och dom är minst lika glada som jag att det är dags för ny jaktsäsong. När jag sagt hej till pappa och burit in alla väskor och gevär är det dags att lägga fram alla saker och förbereda allt inför premiärmorgonen. Vid detta laget går det nästan att ta på förväntningarna i rummet. Innan vi släcker för natten har vi gått genom vilka pass vi ska ha och gett varandra tips om bästa sättet att ta sig dit. Klockan ringer strax efter 4 och första morgonen tar det inte lång tid att hoppa i kläderna så sen står man färdigklädd och väntar på minsta lilla tecken på att solen är på väg upp. Jag hade bestämt mig för att smyga ut och sätta mig under ett litet träd på en betesvall. Vi hade sett en fin 6:a och en liten spets på vallen någon vecka tidigare och jag viste sedan året innan att det även rörde sig en returbock i området. Det skulle inte spela så stor roll vilken av dom som visade sig men hoppades självklart på en fin 6:a. Det skulle visa sig vara svårare än jag först trott att få korn på en bock. Varje morgon smög jag ut så att jag var ute precis när det blev skjutljust men varje morgon skymtade jag bara två vita rumpor som gick allra längst upp mot skogskanten och som sedan försvann in mellan träden. Jag försökte se vad det var för djur med hjälp av handkikaren men det hann aldrig bli tillräckligt ljust för att kikaren skulle klara det. Tredje morgonen var jag frustrerad för vid det laget hade jag konstaterat att det var den fina 6-taggaren och ett smaldjur som gick där. Till slut gick frustrationen ut över kikaren och jag mumlade både det ena och andra. Det var just då den sämsta kikare jag haft ( det är den enda men det reflekterade jag inte över då).
Till slut gav jag upp jakten på den bocken och kommande kväll valde jag att köra upp till ett torn långt inne i marken. Ett skogspass på ett hygge utmed vägen som korsar marken. Jag sköt en silverbock på det passet året innan och såg då samtidigt en mindre bock och jag hoppades att den skulle ha växt till sig och tagit över reviret efter den bocken jag sköt. Det är ett fantastiskt skogspass, sånär som på vägen. Dimman låg över delar av hygget och jag fick koncentrera mig mot den del av hygget som tyvärr låg i vind, även om det i stort sätt var vindstilla. Plötsligt såg jag en get hoppa fram mot mig, med sig hade hon ett kid. Jag tog upp min Buttalo och lockade ett par gånger. Nog var det brunst alltid för hon ställde av kidet under en gran och sprang i full fart ut på hygget och tog sikte på tornet. Hon skällde och jag lockade. Hon kom närmare och närmare. Hon skällde och jag svarade. Kidet kallade och geten svarade. Så höll vi på i närmare 20 min innan hon på 6-7 meter fick vind av mig och drog iväg. Det är sånt som gör jakten fantastisk. Jag hade fått hasa ner i tornet för att inte synas så när hon sprang i väg försökte jag sträcka på min gamla kropp. Jag snurrade runt för att sätta mig lite mer bekvämt och då hör jag honom. Dimman ligger fortfarande över vägen men jag hör ljudet av klövar mot asfalten. Jag hade ställt från mig handkikaren när jag pratade med geten så jag fick lägga an och använda kikarsiktet för att konstatera att det var en 6:a. Han hade bra fart längs vägkanten och jag visste att om jag inte sköt snart skulle det inte dröja länge innan har fick vind av mig. Jag la kinden mot, visslade till och tryckte av. Min förhoppning var att han skulle vända från skottet och lägga sig i väggrenen men istället hoppade han ut och la sig mitt på en vägbanan. Det låter kanske som att det var en stor och vältrafikerad väg och det är det absolut inte. Det kommer sällan några bilar på den men… just nu kom det en bil. Jag for ner från tornet och fram till bocken. Lyfte in honom i gräset samtidigt som bilen susar förbi. Det hade inte varit en kul upplevelse för föraren och jag hade med största sannolikhet gått miste om fina horn.

Det blev en spännande premiär men gud så frustrerad jag var emellanåt.. 