jaktupplevelser

När jag var liten och pekade på ett av alla horn som sitter på väggen i mammas och pappas källare tyckte jag alltid att det var otroligt imponerande att pappa kunde berätta exakt hur och när han fällt djuret. Idag vet jag att man faktiskt minns precis alla djur, hur man kommit till skott och på vilket pass man fällt det. Det spelar ingen roll om man fällt fem djur under samma pyrschdag eller om man fällt ett djur efter ett bra hundjobb. Alla jaktdagar sätter sig och nu är det jag som berättar om mina horn för kusinen på 10 år.

Kusinen har varit med mig på jakt några gånger och i år har han sagt att han vill följa med på älgjakten. Det är skillnad på att ha med honom under rådjursjakten och att ha med honom under flera dagar på älgjakt så vi får se hur det går. Under älgjakten går jag ofta i drev och med hund och då är det viktigt att det finns någon annan som ställer upp och som känner sig trygg med att ha med sig honom på pass. Tillåter terrängen det så har jag gärna med honom så att han får se och höra hunden, det tycker han är spännande men han blir trött i dom små benen så en- två såter funkar kanske sen får det bli vila och att sitta på pass istället. Jag går visserligen alltid med hund under rådjursjakten också men det är skillnad. Det går inte riktigt att jämföra en Slovenský Kopov med en tax i skogen :). Jag är jätteglad att kusinen är intresserad av jakten och vill följa med mig ut. Det är nyttigt både för honom och för mig. Han lär sig mycket om djur och natur och blir otroligt medveten om hur jag beter mig i skogen och vad jag vill föra vidare till honom.

Jag är kanske inte den mest ödmjuka tjejen man träffar på i vårt avlånga land men är det något jag är enormt ödmjuk emot så är det jakten och djuren. Jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ta del av allt som det ger.