jaktupplevelser

Jag trivs med det faktum att jakten mer eller mindre har blivit min och pappas grej, något som vi gör tillsammans. Trots att jag nu är 32år är det fortfarande oftast med honom jag jagar. De sista åren har jag fått många nya kontakter här uppe kring Göteborg vilka har gett fantastiska jaktmöjligheter och det är enormt inspirerande och kul. Visst fångar jag upp tips och trix som jag tar med mig ”hem” men på något sätt är det lika svårt att få en jägare att tänka om när det kommer till jakt som det är att få en gammal hund att sitta. Jag har lärt mig så otroligt mycket, ja nästan allt, av att gå några meter bakom pappa i skogen. Jag har gått där och iakttagit hans vapenhantering, hur han rört sig, hur han valt pass men framför allt har jag fått se samarbetet han haft med alla sina hundar vilket ligger till grund för den jägare jag är idag. Allt har byggts upp under 30 år, ja ända sedan jag var runt 2 år har jag varit med honom och hundarna i skogen. Pappa jobbade skift och hade många lediga dagar då han var hemma med mig och senare även med min bror. Eller hemma och hemma, är det någon som är galen i jakt så är det pappa så vi var mest i skogen faktiskt. Det var förmodligen bara jobbigt att ha med sig en högljudd 2-åring men det var ju en chans för pappa att få släppa hundarna :). När jag var mindre tyckte jag kanske inte alltid att det var kul men idag är jag otroligt tacksam över att jag haft en så aktiv barndom som jag haft för det har lärt mig otroligt mycket. Det handlar inte bara om jakt utan vi har varit en aktiv familj överlag och eftersom vi alltid haft hundar (ja alla andra djur också för den delen) så har vi mer eller mindre levt utomhus.
Min bror fastnade aldrig riktigt för jakten utan följde till en början med för att storasyster var med. Fiske blev det han idag brinner för.. Mamma är den i familjen som faktiskt är helt ointresserad av själva jakten och nöjer sig med att ta hand om köttet pappa kommer hem med. Hon följer mer än gärna med honom till jaktstugan en helg eftersom hon uppskattar naturen och lugnet. Då plockas det svamp och lingon, paddlas kanot och grillas. Hon brukar skratta och berätta om den enda gången pappa fick med henne ut i skogen under jakt. Pappa hade spelat fotboll och brutit benet men det var ju bockpremiär så han övertalade mamma att packa in honom, gips och gevär i bilen och köra ut honom till skogen. Ja om jag inte minns fel hjälpte hon t.o.m. honom ut till passet och när det blev mörkt var hon där och hämtade honom igen. Det var på den tiden dom var nykära, säger mamma :).

När det kommer till mig själv har jag tidigare varit enormt mån om att jakten är ”min grej” när jag träffat någon. Jag vet många som är emot det här med ”egentid” i ett förhållande och ser det som en flykt. Jag kan förstå tanken men håller inte alls med. För mig är det absolut ingen flykt men jag tycker att man, utan förbehåll, ska låta den andra ta ansvar för sin tid och sina prioriteringar. Jag skulle inte komma på tanken att ge någon dåligt samvete för att ett intresse tar tid, istället skulle jag vara glad för att det fanns ett intresse som den andra brinner för och det gör väl att jag vill ha samma trygghet tillbaka. Idag ser jag inte lika krasst på detta med att ha mitt intresse ”ifred” som jag gjorde tidigare utan har insett att det handlar om att träffa någon där man gärna tar del av varandras intressen utan att vara mitt i smeten. Att känna efter, backa undan och respektera. Viktigast är att på kvällen bry sig om hur den andras dag har varit.